Che Sudaka igen

Som sagt var, det dyker upp allt fler videos från Urkultfestivalen. Några med Che Sudaka finns nu till beskådande. Den tekniska kvalitén är väl si sådär men de ger en god bild av det hårt arbetande bandets stil. Kameran tycks vara placerad vid teknikern som har hand om scenljudet så att även publikens reaktioner kommer med. Ganska intressant vinkel faktiskt. Vi som var där får i alla fall en påminnelse om den där galna varma natten som inledde festivalen.

Filmerna har lagts ut från bandets egna youtubekanal där det finns fler videos. Här kommer Time Bomb.

Richard Thompson igen

Eftersom det dyker upp fler videos på youtube är det svårt att släppa Urkultfestivalen.
Ytterligare en Richard Thompson video finns nu till beskådande och jag kan naturligtvis inte låta bli att visa den här. Denne magiske musiker som gladde så många i alla åldrar genom sitt artisteri. Att man som gammal stofil gillar herr Thompson är kanske inte så konstigt men det gläder mig också att så många yngre uppskattade konserten. Thompson tar upp den numera så populära singer/songwriter genren på en helt annan nivå genom sitt geniala gitarrspel. Att han sedan kan skriva låtar som ingen annan hjälper förstås till.Recensionen i Sundsvalls Tidning säger en hel del om framträdandet. Här sjunger han 1952 Vincent Black Lightning. Som kom på skivan Rumor and Sigh 1991.


Sedan kan jag inte låta bli att ta en video från en BBC2-sändning med en av de nyskrivna låtarna som gjorde stort intryck på mig. Dad's gonna kill me som behandlar kriget i Irak ur en soldats perspektiv. "Dad" är soldatslang för Bagdad. Richard Thompson är ju inte i första hand bara en ackustisk singer/songwriter, han är en rockmusiker och elgitarrist. Därför väljer jag att ta den elektriska versionen som verkligen glöder av indignation över kriget.

(Richard Thompson)
Out in the desert there's a soldier lying dead
Vultures pecking the eyes out of his head
Another day that could have been me there instead
Nobody loves me here
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
You hit the booby trap and you're in pieces
With every bullet your risk increases
Old Ali Baba, he's a different species
Nobody loves me here
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
I'm dead meat in my HumV Frankenstein
I hit the road block, God knows I never hit the mine
The dice rolled and I got lucky this time
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
I've got a wife, a kid, another on the way
I might get home if I can live through today
Before I came out here I never used to pray
Nobody loves me here
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's in a bad mood, Dad's got the blues
It's someone else's mess that I didn't choose
At least we're winning on the Fox Evening News
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
Dawn Patrol went out and didn't come back
Hug the wire and pray like I told you, Mac
Or they'll be shovelling bits of you into a sack
Dad's Gonna Kill Me.
And who's that stranger walking in my dreams
And whose that stranger cast a shadow 'cross my heart
And who's that stranger, I dare speak his name
Must be old Death a-walking
Must be old Death a-walking
Dad's Gonna Kill Me
7 muzzle monkeys standing in a row
Standing waiting for The Sandbox to blow
Sitting targets in the wild west show
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Another angel got his wings this week
Charbroiled with his own Willie Pete
Nobody's dying if you speak double-speak
Dad's Gonna Kill Me

Urkult igen

Jag har ju lite glömt bort Watcha Clan som gjorde en kanonspelning på Urkult. Den übercoola sångerskan Sista K manade på publiken och fick mångas hjärtan att bulta hastigare. Jag hittade några nya videos som förmedlar musiken men inte stämningen. Publiken här är betydligt mer stillsam än på Urkult.Tchiribim.

Intryck från Urkult 2

Innan jag blev avbruten av den magnifika Neil Young konserten höll jag på att fösöka sammanfatta mina intryck från Urkultfestivalen så jag fortsätter väl lite på den bogen.
Fredagen var programmet lite tunnare, något uppträdande skriver jag om på Vodkabeat(det blir lite rörigt ibland att ha två bloggar, men är man väderstrecksanpassad så är man)men på lördagen brakade det loss igen. Glesbygd'n är norrländska storheter som jag inte hört tidigare men de visade sig spela cool svensk reggae med en norrländs touch(tyvärr hittade jag ingen video som gör dem rättvisa).

Men framför allt väntade jag på Richard Thompson som jag lyssnat på sedan yngre bronsåldern. Äntligen. Det var länge sedan jag såg denne underbare artist som allt för få känner till. Självklart innfann sig gåshuden. All kroppsbehåring ställde sig rakt ut och tårarna började rinna. Så mogen är jag.
Och jag blev inte besviken. Herr Thompson verkade vara på sitt bästa humör. Han slängde käft med publiken, spetsade sitt framträdande med brittisk humor och log pillemariskt. Under bortemot två timmar hann han ge smakprov på fyra decenniers låtskrivande. En sån låtskatt, och han sjunger bättre än någonsin. Gitarrspelet......ja, här saknar jag ord. Många var de grånande herrar i främsta ledet som studerade hans teknik och många var de som skakade på huvudet. Jösses. Här spelar han I want to see the brigth ligths tonigth.


Inspelningen gjorde jag med min enkla kamera och den tekniska kvaliten lämnar mycket att önska. Men så här blev det. Han spelar med både plektrum och fingrar samtidigt och kan därför spela en basgång samtidigt som han slår ackord, under tiden kan han dessutom lägga ut melodin eller ett solo utan besvär. Vet i fa'n hur han bär sig åt.
Här finns en gammal inspelning från BBC 1991 som ger en tydligare bild av hans gitarrspel. Kanske lite mer polera än på Urkult där han verkligen tog ut svängarna och tidvis vistades i gitarrspelets yttersta utmarker....
1952 Vincent Black Ligthning


Oh says Red Molly to James "That's a fine motorbike.
A girl could feel special on any such like"
Says James to Red Molly "My hat's off to you
It's a Vincent Black Lightning, 1952.
And I've seen you at the corners and cafes it seems
Red hair and black leather, my favourite colour scheme"
And he pulled her on behind and down to Boxhill they did ride
Oh says James to Red Molly "Here's a ring for your right hand
But I'll tell you in earnest I'm a dangerous man.
For I've fought with the law since I was seventeen,
I robbed many a man to get my Vincent machine.
Now I'm 21 years, I might make 22
And I don't mind dying, but for the love of you.
And if fate should break my stride
Then I'll give you my Vincent to ride"

"Come down, come down, Red Molly" called Sergeant McRae
"For they've taken young James Adie for armed robbery.
Shotgun blast hit his chest, left nothing inside.
Oh come down, Red Molly to his dying bedside"
When she came to the hospital, there wasn't much left
He was running out of road, he was running out of breath
But he smiled to see her cry
He said "I'll give you my Vincent to ride"

Says James "In my opinion, there's nothing in this world
Beats a 52 Vincent and a red headed girl.
Now Nortons and Indians and Greeves won't do,
Ah, they don't have a soul like a Vincent 52"
Oh he reached for her hand and he slipped her the keys
Said "I've got no further use for these.
I see angels on Ariels in leather and chrome,
Swooping down from heaven to carry me home"
And he gave her one last kiss and died
And he gave her his Vincent to ride.

Äsch, jag tar med en låt till när jag ändå är igång. Bee's Wing från samma inspelning

I was nineteen when I came to town, they called it the Summer of Love
They were burning babies, burning flags. The hawks against the doves
I took a job in the steamie down on Cauldrum Street
And I fell in love with a laundry girl who was working next to me

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
So fine a breath of wind might blow her away
She was a lost child, oh she was running wild
She said "As long as there's no price on love, I'll stay.
And you wouldn't want me any other way"

Brown hair zig-zag around her face and a look of half-surprise
Like a fox caught in the headlights, there was animal in her eyes
She said "Young man, oh can't you see I'm not the factory kind
If you don't take me out of here I'll surely lose my mind"

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
So fine that I might crush her where she lay
She was a lost child, she was running wild
She said "As long as there's no price on love, I'll stay.
And you wouldn't want me any other way"

We busked around the market towns and picked fruit down in Kent
And we could tinker lamps and pots and knives wherever we went
And I said that we might settle down, get a few acres dug
Fire burning in the hearth and babies on the rug
She said "Oh man, you foolish man, it surely sounds like hell.
You might be lord of half the world, you'll not own me as well"

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
So fine a breath of wind might blow her away
She was a lost child, oh she was running wild
She said "As long as there's no price on love, I'll stay.
And you wouldn't want me any other way"

We was camping down the Gower one time, the work was pretty good
She thought we shouldn't wait for the frost and I thought maybe we should
We was drinking more in those days and tempers reached a pitch
And like a fool I let her run with the rambling itch

Oh the last I heard she's sleeping rough back on the Derby beat
White Horse in her hip pocket and a wolfhound at her feet
And they say she even married once, a man named Romany Brown
But even a gypsy caravan was too much settling down
And they say her flower is faded now, hard weather and hard booze
But maybe that's just the price you pay for the chains you refuse

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
And I miss her more than ever words could say
If I could just taste all of her wildness now
If I could hold her in my arms today
Well I wouldn't want her any other way

Intryck från Urkult 1

Äntligen hemkommen efter en sväng i Norrland(det är rätt stort och långt bort) är det dags att summera intrycken från Urkult-festivalen, så där en vecka för sent. Torsdagskvällen inleddes med Räfven som som spelade på området med sedvanlig furiositet. Dessutom kom Jaipur Maharaja Brass Band tågande i snabelskor och guldbrokadkostymer. I släptåg en danserska och en fakir. Dessa musiker visste sannerligen hur man driver upp tempot. Sättningen var inte -i brassammanhang- särskilt imponerande. Ett tenorhorn, två ventilbasuner, två trumpeter och en klarinett samt två slagverkare tror jag att det var. Men satan vad tajt och svängigt. Mycket call & respons mellan ventilbasunerna och trumpeterna och ett ruggigt tempo. Ganska annorlunda europeiska blåsorkestrar.

Efter den den eldsprakandeinvigningen vid midnatt spelade Che Sudaka. Detta band har jag skrivit om tidigare(jo, den lite röriga texten i programmet är jag skuld till) men aldrig sett live. Men alla de lovord som sagts om detta band i olika media stämde verkligen. Maken till explosivt framträdande har undertecknad sällan sett. Koncerten går lätt in på topplistan som en av de svettigaste någonsin. Med gott humör, gymnastiskt rörelseschema, högt tempo och dynamiskt samspel fick de fart på publikens fötter. De två karismatiska sångarna fick publiken att sjunga med, hoppa och klappa takten så svetten stänkte.
Are you ready? frågade Leo, den minste sångaren(med den galna blicken) om och om igen. I slutet enbart ikädd kalsonger. Jäss, vrålade publiken till svar. Personligen hoppade jag upp min gamla hälskada igen, men äsch, det var det värt. Fånigt leende vandrade vi hem genom den ljusa ångermanländska natten.


Självfallet gör ingen video bandet rättvisa men här kommer i alla fall Alma Rebeldes

Tango i Norrland

En argentinsk tango hatt, Funyi Felt Hat av modellen Gardelito. Ett måste för tangomusiker.

Jag har utan större framgång gjort några försök att dansa tango. Både argentinsk och finsk. Ganska kul men lite påfrestande eftersom man får en klar bild av hur kass man är på pardans. Men då och då (oftast efter ett par glas vin) brukar jag göra ett försök med varierande framgång. Det vill egentligen säga att en mig närstående kvinna, som behärskar denna svåra konst, har lyckats lura upp mig på dansgolvet. När jag åter en gång kollar igenom Urkults program ser jag att det finns möjlighet att pröva på den argentinska varianten igen. Bandet Funyi Tango Trio har sättningen gitarr, bandoneon och kontrabas och spelar en mycket dansbar musik. Frågan är snarare om det kommer att finnas plats. Tango är en ganska utrymmeskrävande dans och det är lätt att ramma andra danspar.

Urkult kommer allt närmare och om allt går vägen kommer jag sätta min gamla SMW av 1965 års modell i skick och fason och rulla dit, fast denna gång enbart som åskådare, tja, ett och annat jam på campingen lär det väl bli. Och några av texterna i katalogen har jag faktiskt skrivit så lite delaktig kan jag väl känna mig.

Här kommer Funyi Tango Trio med dansare. Det finns även en snygg hemsida där man kan få veta mer om bandet på flera språk.

Richard Thompson till Urkult!

Fast vad som mina ögon att spärras upp på allvar när jag läste Urkults artistlista var att Richard Thompson skulle spela. RICHARD THOMPSON!! I Sverige! I Norrland! Jösses! Gitarristerna gitarrist. Ständigt på listan över de tio mest inflytelserika rockgitarristerna. Englands mest underskattade artist enligt Nick Hornby i High Fidelity. Tydligen utan band denna gång men även solo är Richard Thompson en upplevelse. Han brukar ytterst sällan dyka upp i Skandinavien. Jag har haft turen och sett honom en gång för ganska länge sedan. Då helt ensam med sin gitarr, på helt fel ställe. Som pausunderhållning på ett diskotek där de flesta bara ville supa och ragga medan en mindre grupp devota dyrkare bad majoriteten hålla käften och lyssna. Inget perfekt läge alltså. Men ändå en minnesvärd konsert. Senare under samma turné någonstans i Norrland blev Thompson under knivhot befalld att spela något ordentligt. Han löste dilemmat genom att dra igång med en Elvislåt.Undrar om den upplevelsen kan ha bidragit till hans sparsamma Sverigebesök? Om Richard Thompson kan man skriva hur mycket som helt, kolla gärna in hans hemsida. Jag har varit ett fan av hans musik i många år och undrar om det inte blir att åka till Urkult i alla fall nu. Här kommer en sololåt från 1992 bara för att visa vad man kan vänta sig. Tuning of the Tide


Helst hade jag velat se honom med sitt band men det får bli en annan gång. Jag har hittat en rockigare låt som The Simpsons tecknare animerat. Självklart ingår ett av hans oefterhärmliga gitarrsolon. I Feel So Good

Mera Urkult: Watcha Clan

När jag slår upp den lokala morgondraken ser jag en recension av det franska bandet Watcha Clan. I går när jag såg artistlistan från Urkultfestivalen betämde jag mig för att skriva lite om några artister och dagens ämne var faktiskt Watcha Clan. I tidningen får skivan medelmåttig kritik men det är främst produktionen och inte musiken recensenten vänder sig emot. Själv har jag inte hört särskilt mycket av dem men jag får ändå känslan av att det kan vara ett riktigt bra liveband under rätt förhållanden.

De ingår i den där svängiga sydeuropeiska musikscenen med arabiska och latinamerikanska influenser. Sångerskan Sista K kan blanda en sisådär fyra-fem språk i ett baktaktsgung med nutida ljudbild. Gillar man Manu Chao så tror jag det här är band att satsa på. I den norrländska natten skulle det kunna vara magiskt. Vi lyssnar på en liveinspelning av titellåten från nya skivan Diaspora Hi-Fi.

Che Sudaka på Urkult i sommar

På grund av en förkylning missade jag Che Sudaka när de var i Göteborg i Januari. Det var tydligen en minnesvärd spelning enligt de rapporter jag fått och de klipp som finns på youtube. En god bild av bandet fick man också i teveserien Papas kappsäck där Papa Dee jammade loss med bandet. Men Che Sudaka kommer tillbaka till Sverige i sommar och skall spela på Urkultfestivalen i Näsåker. En god anledning att åka till Norrland. Att det dessutom är sanslöst vackert vid Ångermanälven får man på köpet. Jag hade turen att få spela där förra året och är klart sugen på att åka tillbaka. Artistlistan ser än så länge mycket intressant ut så det finns mer än en anledning att åka dit. Jag återkommer till den senare men lyssnar nu till Che Sudaka. Che lär vara ett indianskt ord för människor medan Sudaka är ett spanskt nedvärderande ord för personer från Sydamerika.En ackustisk version av Alma Rebeldes där energin i bandet kommer till sin rätt.