Visar inlägg med etikett retro. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett retro. Visa alla inlägg

tisdag 4 oktober 2016

Orkestra Obsolete

Visst är BBC är en gedigen kvalitetsförsäkring. För vissa videor är trots allt mer påkostade och genomtänkta än andra. Om Orkestra Obsolete vet jag absolut ingenting (och ingen annan heller verkar det som). Men videon är värd att se i alla fall.

New Orders gamla 80-tals hit i en helt ny kostymering. Om inte steampunk så kanske dieselpunk? Vem vet? Kanske mer 2010-tal än någonting annat, mitt i vår lite märkliga vurm för allt som kan stämplas som "retro" eller "vintage". När framtiden skrämmer finns alltid det förflutnas trygga famn att vila ut i. För visst var det väl bättre förr?


tisdag 8 oktober 2013

Ingen rehab, nej, nej, nej

Lite modern retro. Jag såg The Jolly Boys runt 1990 och tyckte redan då att de var urgamla. Men gammal är äldst. Bandet bildades redan 1945 och spelade på Errol Flynns beryktade fester på 40-talet. De verkar dock inte vilja sluta spela. Har de överlevt så här länge behöver de sannerligen inte lägga in sig på någon rehabilitering.
 

Låten är förstås en cover. Ni vet säkert vem som gjort den. Ja, hon behöver inte någon rehabilitering längre hon heller.....

måndag 7 oktober 2013

Sanningen ligger i smutsen på marken

Visserligen har hon varit gift med Jack White men icke desto mindre är  Karen Elson en ny bekantskap för mig. I dessa hekatomber av skivor som återfinns på Nätet hinner jag bara lyssna på en bråkdel och missar således det mesta. Henne senaste skiva som kom 2010 upptäckte jag av en slump (som så ofta) härom veckan men den har spelats flitigt sedan dess. Lite country, lite retro, lite avantgard och lite steampunk.

Några liveinspelningar ligger ute också och jag kan inte låta bli att visa dem. Så finns hon som sagt var på Spotify. Men det gör inte ont att titta på denna coola session.....

Jo, inte helt oväntat har hon varit fotomodell, spelat in filmer samt haft en butik med vintage kläder.



fredag 13 september 2013

På sanatorium med Laura Gibson

Jag håller mig kvar i retroträsket. Det hela utspelar sig i ett sanatorium på 20-talet (?). Vilket naturligtvis framkallar en påtaglig skräckfilmskänsla. En påkostad video med för mig okända Laura Gibson. Klart värd att lyssna mera på.