Tyvärr finns det inga inspelningar som matchar ett uppträdande av Che Sudaka. Av alla band jag sett - och det är åtskilliga tusen- ligger Che Sudaka i särklass när det gäller livespelningar. Med rötterna i gatumusiken och med punkens energi är det förmodligen det hårdast arbetande bandet på planeten. Gårdagkvällens uppträdande på Musiken Hus i Göteborg var inget undantag. Kanske uppnådde de inte samma höjder som en ljummen sommarkväll vid Nämforsen härom året, men för att vara en mörk onsdagkväll i februari var det häpnadsväckande. Som sagt var, inspelningarna ger bara ett svagt återsken av livekänslan, men här är ändå en ny video.
Som sagt var, det dyker upp allt fler videos från Urkultfestivalen. Några med Che Sudaka finns nu till beskådande. Den tekniska kvalitén är väl si sådär men de ger en god bild av det hårt arbetande bandets stil. Kameran tycks vara placerad vid teknikern som har hand om scenljudet så att även publikens reaktioner kommer med. Ganska intressant vinkel faktiskt. Vi som var där får i alla fall en påminnelse om den där galna varma natten som inledde festivalen.
Filmerna har lagts ut från bandets egna youtubekanal där det finns fler videos. Här kommer Time Bomb.
Äntligen hemkommen efter en sväng i Norrland(det är rätt stort och långt bort) är det dags att summera intrycken från Urkult-festivalen, så där en vecka för sent. Torsdagskvällen inleddes med Räfven som som spelade på området med sedvanlig furiositet. Dessutom kom Jaipur Maharaja Brass Band tågande i snabelskor och guldbrokadkostymer. I släptåg en danserska och en fakir. Dessa musiker visste sannerligen hur man driver upp tempot. Sättningen var inte -i brassammanhang- särskilt imponerande. Ett tenorhorn, två ventilbasuner, två trumpeter och en klarinett samt två slagverkare tror jag att det var. Men satan vad tajt och svängigt. Mycket call & respons mellan ventilbasunerna och trumpeterna och ett ruggigt tempo. Ganska annorlunda europeiska blåsorkestrar.
Efter den den eldsprakandeinvigningen vid midnatt spelade Che Sudaka. Detta band har jag skrivit om tidigare(jo, den lite röriga texten i programmet är jag skuld till) men aldrig sett live. Men alla de lovord som sagts om detta band i olika media stämde verkligen. Maken till explosivt framträdande har undertecknad sällan sett. Koncerten går lätt in på topplistan som en av de svettigaste någonsin. Med gott humör, gymnastiskt rörelseschema, högt tempo och dynamiskt samspel fick de fart på publikens fötter. De två karismatiska sångarna fick publiken att sjunga med, hoppa och klappa takten så svetten stänkte. Are you ready? frågade Leo, den minste sångaren(med den galna blicken) om och om igen. I slutet enbart ikädd kalsonger. Jäss, vrålade publiken till svar. Personligen hoppade jag upp min gamla hälskada igen, men äsch, det var det värt. Fånigt leende vandrade vi hem genom den ljusa ångermanländska natten.
Självfallet gör ingen video bandet rättvisa men här kommer i alla fall Alma Rebeldes
På grund av en förkylning missade jag Che Sudaka när de var i Göteborg i Januari. Det var tydligen en minnesvärd spelning enligt de rapporter jag fått och de klipp som finns på youtube. En god bild av bandet fick man också i teveserien Papas kappsäck där Papa Dee jammade loss med bandet. Men Che Sudaka kommer tillbaka till Sverige i sommar och skall spela på Urkultfestivalen i Näsåker. En god anledning att åka till Norrland. Att det dessutom är sanslöst vackert vid Ångermanälven får man på köpet. Jag hade turen att få spela där förra året och är klart sugen på att åka tillbaka. Artistlistan ser än så länge mycket intressant ut så det finns mer än en anledning att åka dit. Jag återkommer till den senare men lyssnar nu till Che Sudaka. Che lär vara ett indianskt ord för människor medan Sudaka är ett spanskt nedvärderande ord för personer från Sydamerika.En ackustisk version av Alma Rebeldes där energin i bandet kommer till sin rätt.
