Bruce Peninsula igen

Ibland har jag nästan glömt bort band jag lyssnade på för några år sedan. Överflödets förbannelse. När så mycket musik är tillgänglig överallt, när som helst, ser man bara framåt och hittar nya artister, musikstilar och låtar. Men gör jag en återkoppling till ett kanadensiskt band som borde ha fler lyssnare i Sverige. Kombinationen "americana" och körsång är de tämligen ensamma om.

Timber Timbre med ny skiva

Det kanadensiska bandet Timber Timbre har ett lekfullt namn men annars är det mest allvar. Dyster och mörkt i tonen som vanligt. När jag såg bandet senast bestod det bara av Taylor Kirk men på den nya skivan Hot Dreams har han fått sällskap av några fler. Här är ett smakprov.

Skivan finns på liksom tidigare produktioner Spotify

Timber Timbre igen

Man borde ge alla band minst två chanser live. Timber Timbre som gjorde ett så blekt intryck på mig härom året (september 2010) var helt med på banan denna gång på Henriksbergs takterass i Göteborg. Eller band och band. Frontfiguren Taylor Kirk var ensam på scenen, men med hjälp en bastrumma, loopar och framför allt genom ett lika märkligt som effektivt gitarrspel, lyckades han fylla ut ljudbilden så att medmusikanterna knappast saknades. Mycket eko, jovisst även denna kväll, men distinkt. Ödsligt långsamt men ändå med ett gott humör. Som att bli kramad av ett berusat spöke.

Skivorna växer för var gång jag hör dem. Om man är på rätt humör vill säga, det är ingen partymusik direkt. Föreslagsvis lätt bakfull och melankolisk eller lite låg i strösta allmänhet.
Det är nyskapande fast på traditionell grund i någon slags independent americana (canadana?)stil men samtidigt helt eget. Lyssna själv två album finns på Spotify.

Kanadensisk körrock

Efter ett tips lyssnar jag idag på Bruce Peninsula. Inte dansant men mäktigt på ett storslaget vis. Körsång och rock musik låter på förhand inte särskilt spännande utan ger istället lite elevuppvisningsvibbar. Men det kanadensiska bandet gör något helt annat. De låter i alla fall inte som något annat jag hört. Den kraftfulla gospelkören(!) ger bandet en tyngd som ingen elektronik i världen kan matcha.

Skivan A Mountain is a Mouth som finns på spotify har gått runt hela dagen. Här är Crabapples från en konsert 2009. Det är lite oklart hur många de är, på bilden ovan är de tio men i videon nedan bara åtta.

Les Cowboys Fringants

Därmed lämnar vi Afrika och hoppar till Nordamerika igen. Det franska språket hänger dock med som någon sorts röd tråd. Ett kultband med stor publik i sina hemtrakter är Les Cowboys Fringant från Ouebec i Kanada. Tyvärr i princip okända i resten av världen(utom i Frankrike). Musikstilen kallas Québécoise néo-trad. En hejdlös blandning av gammal franskkanadensisk folkmusik och rock med inslag av country, chanson och lite av varje. Omåttligt populära i Quebec. Lätt politiska texter med humoristisk touch om miljö, korruption, konsumtion och allmän civilisationskritik(så vitt jag kan förstå). Även om man inte förstår ett jota av vad de sjunger gör ett snabbt tempo och tralla-med-refränger att musiken fastnar. Som denna cirkusinfluerade låt om en himmelsdrottning som tar en vardaglig gestalt.