Cumbia igen

Visserligen är det höst och förkylningarna duggar som spön i backen, men ärligt talat har det inte varit allt för introvert och dyster musik på spellistan en tid nu? Som alltid när jag vill bli på bättre humör och se saker från en soligare synvinkel är det cumbiarytmer som gäller. Si, denna gång får den gamla gruppen (startades 1962) Los Corraleros de Majaguel som får stå för musiken.

Sydamerikansk resa 6

Med ganska ojämna mellanrum brukar jag lägga upp mina diffusa minnen från en resa i Sydamerika för en hel del år sedan. Om nu någon till äventyrs skulle vara intresserad. Jag försöker i alla fall, så gott det nu går, koncentrera mig på de musikaliska intrycken,

Bogotá var rätt scary på den tiden, åtminstone för en mesig svensk. Skottlossning på avstånd i natten. Beväpnade nervösa vakter överallt. En pengatransport från en bank liknade en mindre militärmanöver. Enligt (den inte alltid så tillförlitliga) pressen var en tjuv så fingerfärdig att han lyckades med bedriften att sno en guldtand från en gäspande kvinna.

Jag träffade inte så många människor utan drev mest omkring ensam. Slank in på ett och annat ställe och lyssnade på musik. Ofta fick jag nöja mig med inspelad musik på något hak och hade jag tur kunde jag få höra någon av de gamla klassikerna från storbands-cumbians glansdagar. En ny och hittills förborgad värld av blåsorkestrar öppnade sig för mig. Jag hade dittills förknippat blåsorkestrar med marschmusik och gubbjazz men fick anledning att tänka om.

Till exempel Lucho Bermudez som på 50-talet försökte lansera colombiansk musik i Nordamerika. Det gick inget vidare rent ekonomiskt men snacka om ansträngningslöst sväng.


Eller Lito Barrientos, en annan av de stora orkesterledarna som komponerat den kanske mest kända cumbian. Cumbia en do menor som med tydlighet visar att variation inte alls har med täta akordsbyten att göra.


Eller Adolfo Echeverria en annan gammal storhet som här försetts med en modern video...

Eftersom jag varken hade råd eller plats i min minimala packning blev det ett fåtal skivor som kunde inköpas. Det kändes som om jag lämnade en guldgruva utan att kunna utforska den. Mycket frustrerande. Föga anade jag att tjugofem år senare skulle vara en knapptryckning från skatterna. Men det var dags att dra vidare. Mot Anderna och mot Stilla Havet.

Sydamerikansk resa 5: Colombia

Som en påminnelse om vår dödlighet och aeronautikens nyckfullhet var El Dorado flygplatsens landningsbana kantad av flygplansvrak. Colombia var redan på den tiden illa beryktat. Enligt guideböckerna var det genomkorrumperat, fattigt och smutsigt med en galopperande kriminalitet(det här var innan förändringarna på 90- och 00-talet). Och jo, det stämde, men vilken musik det fanns. Jag blev helt översköljd av cumbia från alla barer, resturanger och skivaffärer. En av de mest populära artisterna var dragspelaren Lisandro Meza(han spelar på ett treradig durspel-Hohner Corona). Jag köpte några skivor med honom som jag med viss möda lyckades få med mig tillbaka till Sverige. Den coolt svängiga Entre Rejas var en av låtarna.

Här är han med en lite större orkester. Det ansträngningslösa svänget är kännetecknande för colombiansk musik. Många rytminstrument samverkar i en egentligen ganska enkel rytm. Men så jävla snyggt. Cumbiarytmen är nog den av alla rytmer som får mig på bäst humör och är därför en perfekt partymusik.

Cool Cumbia

Det finns en del suveräna samlingar med cumbia på CD.
Cumbia Cumbia del 1 och 2 är tyvärr utgångna men kanske kan gå att hitta. Framför allt tvåan är oemotståndlig. Rough Guide to Cumbia är också bra. Det här är skivor sammansatta från det legendarisk colombianska skivbolaget Discos Fuentes lager och det borgar för kvalité. Om nu dessa ganska sällsynta skivor inte går att uppbringa finns naturligtvis nätets mörkare sidor att tillgå. Om man har den läggningen. Jag vill naturligtvis på intet sätt vill uppmana till lagbrott. En del gamla låtar finns på youtube men autentiska filminspelningar är sällsynta. Oftast är det helt andra filmsnuttar som läggs på till musiken.
När det gäller gammal storbandscumbia är namn som Lucho Bermudez, Lito Barrientos, Guillermo Gonzalez och Pedro Laza värda att lägga på minnet. Dragspelare som Armando Hernandez och Lisandro Meza har jag nämnt tidigare men även Anibal Velasquez är intressant. Sedan finns det massor andra men det kan vara bra att börja någonstans om man skall gräva på nätet. En låt som ofta brukar var med på samlingar är den instrumentala Tolu med Lucho Bermudez (eller Guillermo Gonzalez).