Det kanadensiska bandet Timber Timbre har ett lekfullt namn men annars är det mest allvar. Dyster och mörkt i tonen som vanligt. När jag såg bandet senast bestod det bara av Taylor Kirk men på den nya skivan Hot Dreams har han fått sällskap av några fler. Här är ett smakprov.
Skivan finns på liksom tidigare produktioner Spotify
Visar inlägg med etikett timber timbre. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett timber timbre. Visa alla inlägg
måndag 14 april 2014
fredag 23 mars 2012
Timber Timbre igen
Man borde ge alla band minst två chanser live. Timber Timbre som gjorde ett så blekt intryck på mig härom året (september 2010) var helt med på banan denna gång på Henriksbergs takterass i Göteborg. Eller band och band. Frontfiguren Taylor Kirk var ensam på scenen, men med hjälp en bastrumma, loopar och framför allt genom ett lika märkligt som effektivt gitarrspel, lyckades han fylla ut ljudbilden så att medmusikanterna knappast saknades. Mycket eko, jovisst även denna kväll, men distinkt. Ödsligt långsamt men ändå med ett gott humör. Som att bli kramad av ett berusat spöke.
Skivorna växer för var gång jag hör dem. Om man är på rätt humör vill säga, det är ingen partymusik direkt. Föreslagsvis lätt bakfull och melankolisk eller lite låg i strösta allmänhet.
Det är nyskapande fast på traditionell grund i någon slags independent americana (canadana?)stil men samtidigt helt eget. Lyssna själv två album finns på Spotify.
Skivorna växer för var gång jag hör dem. Om man är på rätt humör vill säga, det är ingen partymusik direkt. Föreslagsvis lätt bakfull och melankolisk eller lite låg i strösta allmänhet.
Det är nyskapande fast på traditionell grund i någon slags independent americana (canadana?)stil men samtidigt helt eget. Lyssna själv två album finns på Spotify.
Etiketter:
henriksberg,
kanada,
Taylor Kirk,
timber timbre,
woody west
onsdag 22 september 2010
Två band på Pustervik
Tyvärr och av någon anledning hade Timber Timbre bestämt sig för att lägga på en hel del eko. Mycket eko. Alla låtar fick en likartad och rejält otydlig ljudbild. Man hörde med andra ord inte ett jävla ord. Synd på så rara ärtor för inspelningarna är riktigt bra.
Desto gladare blev man däremot av Phosphorscent som med stora mått överträffade sin ändå mycket bra skiva. Och därmed bekräftade att även klassisk rockmusik är som bäst just nu(och inte för 30-40 år sedan som nostalgikerna framhåller). Självsäkra, coola, snortajta med självdistans. Vad mer kan man begära?
Inspelningen är från igår i Köpenhamn! Brandybeat är för en gång skull på bettet.
Desto gladare blev man däremot av Phosphorscent som med stora mått överträffade sin ändå mycket bra skiva. Och därmed bekräftade att även klassisk rockmusik är som bäst just nu(och inte för 30-40 år sedan som nostalgikerna framhåller). Självsäkra, coola, snortajta med självdistans. Vad mer kan man begära?
Inspelningen är från igår i Köpenhamn! Brandybeat är för en gång skull på bettet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
