T'as La Touche Manouche

Nej, nu är jag lite trött på engelska språket. Som omväxling lite glad fransk - romsk - swing med gamla bekantingarna La Caravane Passe. Minsann är inte gitarristerna Sanseverino och Stochelo Rosenberg med också. Manouche är för övrigt jazzstilen som skapades av Django Reinhardt och visst hör vi influenserna av den gamle mästaren.

Bryan Ferry Jazz

Att omskapa poplåtar till jazz har gjorts förut men knappast så omsorgsfullt som på The Jazz Age med The Bryan Ferry Orchestra. Så snyggt gjort.  Jodå, Bryan själv är producent men hörs inte i de instrumentala styckena.

Personligen har jag märkbart svårt att identifiera orginalen i dessa arrangemang, men så var det länge sedan jag lyssnade på Roxy Music. Bryan Ferry såg jag till min häpnad sittande med en pilsner på Majornas Krog häromåret. Ytterst egendomligt. Det visade sig visserligen att det inte var den elegante artisten som gästade det sunkiga haket i Göteborg,  men likheten var frapperande.

Bryan Ferry eller hans dubbelgångare

Det här är i alla fall -ett alldeles för kort- smakprov på Do the Strand i 20-tals tappning.


Hela Love is the Drug men tyvärr utan rörliga bilder. Snyggt men inte helt lätt att känna igen eller?

Jungle Blues

C.W. Stoneking är född 1974 fast låter som om hans födelseår vore runt år 1900. En ny bekantskap för mig, men en angenäm sådan. En härlig video som trots sin lågbudgetimage sannerligen inte är något hastverk. Snygga 20-tals riff i blåset med en svag calypsoförnimmelse.


Visst är låten inspirerad av tjugtalet men uppvisar rätt stora skillnader mot kompositörens Jelly Roll Mortons egen Jungle Blues.

Ansträngningslös snabbhet

Vi fortsätter på gitarrspåret och tittar på några gråmelerade herrar, någon gång i mitten av 70-talet skulle jag tro. Det är en häpnadsväckande musik de till utseendet och uppträdandet anonyma herrarna skapar. Framträdande är den irländske gitarristen Louis Stewart som via en cool inledning vevar upp tempot av slänger ur sig ett gnistrande latinkryddat solo. Virvlande snabbt med full kontroll och ändå inte bara en uppvisning utan fullt av levande musikalitet. Jag hade nästan glömt att jazzgitarr kunde vara så här bra när jag fick tips om Louis Stewart.

Dag att minnas

Idag är det minnesdagen över förintelsens offer. Den 27 januari 1945 befriade den sovjetiska röda armén koncentrationslägret Auschwitz. Utrotningen av för tredje riket misshagliga människor avbröts och europas två svängigaste musikkulturer-den romska och den judiska- kunde leva vidare. Till minne av det spelar vi idag en låt med Django Reinhardt som trots att han var rom och jazzmusiker lyckades överleva andra världskriget i det ockuperade Europa till skillnad från sina många olycksbröder och systrar.


Och så avslutar jag helgen till ljudet av ett modernt klezmerband med lite rock'n'roll attityd för att visa att det judiska kulturarvet överlevde och har hälsan liksom det romska. North Strand Klezmer Band från Irland

Fransk finess

Denna blogg var från början en kopia, ett duplikat av systerbloggen Vodkabeat http://vodkabeat.blogdog.se/blog.html
men av en eller annnan teknisk anledning hamnade det mesta på andra sidan. Därför får detta bli utposten mot väst. Allt det jag inte med bästa vilja kan placera in i Vodkabeat eller vill göra något annat av hamnar här. De första två posterna är de samma som i vodkabeat men nu kommer skiljelinjen, och vad passar då bättre än en fransk cool jazzlåt med det förnämliga bandet Paris Combo. Ett band för svala eftermiddagar när man sippar på en kir och låter isbitarna klirra i glaset.