Accordion Babes 2015

Så har samlingsskivan och kalendern med Accordion Babes kommit. Skivan ligger i CD-spelaren och kalendern pryder sin plats på väggen i köket. För de som är intresserade går den fortfarande att beställa.

Det är en blandad kompott låtar med dragspelet som gemensam nämnare, men på något sätt bildar de ändå en helhet. Renée de la Prade med bandet Rebel Lovers har dessutom en video på youtube som får bli smakprov från skivan.

Ny skiva med Wendy McNeill

Wendy McNeill är ute på turné med en ny skiva i bagaget. Jag hade turen att se henne på Oceanen i Göteborg i går när jag vände plattor före och efter konserten.

Med en suverän trummis spelade hon både gamla och nya låtar. Förutom dragspel trakterades även gitarr och fötterna skötte en mångfald av pedaler. Det var ett avspänt framträdande där små berättelser inramade låtarna. Berättelser om immigranter, religiösa sekter och båtar.
Senaste videon är en historisk tillbakablick om dragspel och italienare i Amerika. Även om det var händelser 1891 som inspirerade till låten får jag en 20-tals känsla av bilderna.

Wendy McNeill

En kvinna med dragspel. En uniformsklädd orkester med autoharpa, kontrabas och bastrumma. En skev vals i en gråmelerad video. Helt oemotståndligt.




Jag är tvungen att titta på en till. En lite skräpig version av stop med soptunna och ståbas.

Mystiska dragspel 1

 

 Tillbaka från en cykeltur tvärs över Sverige kommer jag att tänka på dragspelsmusik. På något sätt förknippar jag den med röda stugor, björkdungar och myggiga danskvällar. Fast hur många spelar dragspel idag? Inte särskilt många jämfört med guldåldern för en 50-60 år sedan skulle jag tro.

Sedan säger ordet dragspel egentligen inte mer än ordet stränginstrument. Liksom det finns gitarr, banjo, mandolin, ukulele, luta och ett otal andra typer finns det en uppsjö instrument med bälgar och tangenter. Varje land tycks ha sin egen version av bälgspel. Likaså säger ordet dragspelsmusik ingenting om alla de former av musik som kan framföras på instrumentet. Jag har redan tidigare varit inne på ämnet men tänkte under denna rubrik gå igenom lite olika varianter av dragspel och dragspelare. Från traditionellt till kommersiellt och experimentellt.

Först ut är en kvinna från USA som spelar på en ovanligt stor concertina, en typ av dragspel som mest förknippas med brittisk musik. Jag skall inte ens försöka att förklara knappsystemet......Lägg märke till den långa bälgen och hur hon hjälper till med knäna.
                          

Sydamerikanskt dragspel i tysk-iransk houseproduktion

Därmed lämnar vi tangon för ett tag men håller oss kvar vid dragspel och åtminstonde delvis i Sydamerika. Tysk-Iranske producenten Samim använder sig av en gammal Cumbia melodi från Colombia i sin houselåt Heather som var populär i Europa förra året.

Visserligen har ha klippt in dragspelare på olika platser runt jorden men orginal slingan är en Colombiansk inspelning från Discos Fuentes med Alberto Pacheco: Cumbia Cienaguera. Men som sagt, så kan man göra och resultatet är en fräck men samtidigt cool party låt. Jag gillar kanske gammal musik bäst men det är aldrig fel att låna av det som är bra.

Cumbia

Ingen joddling men ändå. När jag ändå är inne på cumbia känner jag mig tvungen att spela en till. Ibland undrar jag om inte cumbia är världens bästa partymusik. Kroppen kommer liksom i självsvängning. La Zenaida med Armando Hernadez är en klassisk dragspelscumbia. När jag var i Colombia i min ungdom fastnade jag på ölhak med jukbox där jag matade i mynt efter mynt och fick höra de mest häpnadsväckande låtar. Eftersom jag aldrig hört cumbia förut blev det nästan en religiös uppenbarelse. Dessutom en rytm man kan dansa med viss värdighet till(med ett glas i handen!)

Sydamerikansk joddling

Cumbia är -tillsammans med den närliggande stilen vallenato- de mest typiska musikformerna för Colombia. Den blandar sig gärna med andra musikformer och har spritt sig till många länder men har aldrig uppnått någon högre status utan är mest popuär bland de lägre samhällsklasserna. Starkt rytmisk med jordnära texter hörs den ständigt från musikspelarna på bussar, taxi, caféer, enklare krogar och danshak. Sprit och kvinnor är ämnen som ofta avhandlas ingående av de företrädesvis manliga sångarna.
Alfredo Guiterrez är dragspelare och sångare i den här låten (inte Lisandro Meza den äldre dragspelskungen av Colombia som står angivet på videon, det finns ofta fel på youtube). I El diario de un borracho-en drinkares dagbok leker han med rösten och minsann är det inte en joddling han får till.