Otäck ballad med Richard Thompson

Ylande saxofon är kanske inte något man förknippar med Richard Thompson låtar men på Sidney Wells från senaste skivan Attic Dreams får Pete Zorn tuta på rejält. En av de otäckare låtarna han gjort men de traditionella brittiska balladerna är ganska blodiga och innehåller sällan lyckliga slut. Här är det den seriemördande lastbilchaffisen Sidey Wells som är huvudperson.

Thompson vore ju inte Thompson om han inte klämde i med ett riktigt elakt gitarrsolo på slutet. Vissa - inte många - artister blir bara bättre med åren och Richard Thompson hör till dem. Texten ligger under klippet.

Oh Sidney Wells he drove the country North to South
On the walkie-talkie, shooting off his mouth
The other lorry drivers thought he was a laugh
They didn't know the truth, they didn't know the half

Sidney Wells he had a lovely line in chat
Before a girl could think he'd have her at his flat
Dansette playing soft, a gin'll do no harm
No one could resist Sidney Wells' charm

Now Cheryl was a waitress at the works canteen
Older than she looked, she'd pass for 17
Too pretty to be doing such a lousy job
Beauty queen smile, hair cut in a bob

Sidney Wells' rig came weaving down the road
At Hennessy and Sons he dropped his heavy load
Cheryl checked her make-up, looked up at the clock
She had a date with Sidney at the loading dock

Oh he led her to the woods, the sky was getting dark
She thought it was romantic, thought it was a lark
Buried in her mind there rang a small alarm
But no-one could resist Sidney Wells' charm

And he took off her clothes and threw them in a pile
He watched her stand there cold and shivering for a while
He picked up her stocking lying on the floor
And wrapped it round her neck until she breathed no more

He tried to burn the body, didn't do it well
Up on a pile of tyres, it was an awful smell
They found her poor remains and summoned the bereft
And took her to the church to bury what was left

Now Sidney Wells he was a heartless kind of rake
The blood within his veins was colder than a snake
He didn't run, he carried on just like before
Until the CID came knocking at the door

Oh the judge said, Mr Wells, the evidence is strong
Said Wells, I'll not deny, what took you all so long?
All you see is victims, all I see is brides
I'm guilty to the gills, and 7 more besides, yeah

They took him to the jail, ready for the worst
Justice would be served, but who would get there first?
He bled like a pig slaughtered on a farm
The inmates weren't impressed by Sidney Wells' charm


Jo, skivan innehåller även en långsam sorglig kärleksballad. Som vanligt frestas man säga. Långsamma dystra låtar är en av Thompsons bästa grenar. Doom and gloom liksom. Jag behöver väl inte tillägga att den innehåller ett glimrande elgitarrsolo.

Glimrande gitarrspel och cool kontrabasist

Jag har väl skrivit rätt mycket om Richard Thompson redan men jag hittade denna pärla på tuben och kan inte låta bli att spela den. Självfallet är gitarrspelet lysande men kolla på gamle Danny Thompson (inte släkt) på kontrabas. Vilket lir! Få personer är så coola vid 70 års ålder. Respekt.

Richard Thompson igen

Eftersom det dyker upp fler videos på youtube är det svårt att släppa Urkultfestivalen.
Ytterligare en Richard Thompson video finns nu till beskådande och jag kan naturligtvis inte låta bli att visa den här. Denne magiske musiker som gladde så många i alla åldrar genom sitt artisteri. Att man som gammal stofil gillar herr Thompson är kanske inte så konstigt men det gläder mig också att så många yngre uppskattade konserten. Thompson tar upp den numera så populära singer/songwriter genren på en helt annan nivå genom sitt geniala gitarrspel. Att han sedan kan skriva låtar som ingen annan hjälper förstås till.Recensionen i Sundsvalls Tidning säger en hel del om framträdandet. Här sjunger han 1952 Vincent Black Lightning. Som kom på skivan Rumor and Sigh 1991.


Sedan kan jag inte låta bli att ta en video från en BBC2-sändning med en av de nyskrivna låtarna som gjorde stort intryck på mig. Dad's gonna kill me som behandlar kriget i Irak ur en soldats perspektiv. "Dad" är soldatslang för Bagdad. Richard Thompson är ju inte i första hand bara en ackustisk singer/songwriter, han är en rockmusiker och elgitarrist. Därför väljer jag att ta den elektriska versionen som verkligen glöder av indignation över kriget.

(Richard Thompson)
Out in the desert there's a soldier lying dead
Vultures pecking the eyes out of his head
Another day that could have been me there instead
Nobody loves me here
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
You hit the booby trap and you're in pieces
With every bullet your risk increases
Old Ali Baba, he's a different species
Nobody loves me here
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
I'm dead meat in my HumV Frankenstein
I hit the road block, God knows I never hit the mine
The dice rolled and I got lucky this time
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
I've got a wife, a kid, another on the way
I might get home if I can live through today
Before I came out here I never used to pray
Nobody loves me here
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's in a bad mood, Dad's got the blues
It's someone else's mess that I didn't choose
At least we're winning on the Fox Evening News
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Dad's Gonna Kill Me
Dawn Patrol went out and didn't come back
Hug the wire and pray like I told you, Mac
Or they'll be shovelling bits of you into a sack
Dad's Gonna Kill Me.
And who's that stranger walking in my dreams
And whose that stranger cast a shadow 'cross my heart
And who's that stranger, I dare speak his name
Must be old Death a-walking
Must be old Death a-walking
Dad's Gonna Kill Me
7 muzzle monkeys standing in a row
Standing waiting for The Sandbox to blow
Sitting targets in the wild west show
Nobody loves me here
Dad's Gonna Kill Me
Another angel got his wings this week
Charbroiled with his own Willie Pete
Nobody's dying if you speak double-speak
Dad's Gonna Kill Me

Intryck från Urkult 2

Innan jag blev avbruten av den magnifika Neil Young konserten höll jag på att fösöka sammanfatta mina intryck från Urkultfestivalen så jag fortsätter väl lite på den bogen.
Fredagen var programmet lite tunnare, något uppträdande skriver jag om på Vodkabeat(det blir lite rörigt ibland att ha två bloggar, men är man väderstrecksanpassad så är man)men på lördagen brakade det loss igen. Glesbygd'n är norrländska storheter som jag inte hört tidigare men de visade sig spela cool svensk reggae med en norrländs touch(tyvärr hittade jag ingen video som gör dem rättvisa).

Men framför allt väntade jag på Richard Thompson som jag lyssnat på sedan yngre bronsåldern. Äntligen. Det var länge sedan jag såg denne underbare artist som allt för få känner till. Självklart innfann sig gåshuden. All kroppsbehåring ställde sig rakt ut och tårarna började rinna. Så mogen är jag.
Och jag blev inte besviken. Herr Thompson verkade vara på sitt bästa humör. Han slängde käft med publiken, spetsade sitt framträdande med brittisk humor och log pillemariskt. Under bortemot två timmar hann han ge smakprov på fyra decenniers låtskrivande. En sån låtskatt, och han sjunger bättre än någonsin. Gitarrspelet......ja, här saknar jag ord. Många var de grånande herrar i främsta ledet som studerade hans teknik och många var de som skakade på huvudet. Jösses. Här spelar han I want to see the brigth ligths tonigth.


Inspelningen gjorde jag med min enkla kamera och den tekniska kvaliten lämnar mycket att önska. Men så här blev det. Han spelar med både plektrum och fingrar samtidigt och kan därför spela en basgång samtidigt som han slår ackord, under tiden kan han dessutom lägga ut melodin eller ett solo utan besvär. Vet i fa'n hur han bär sig åt.
Här finns en gammal inspelning från BBC 1991 som ger en tydligare bild av hans gitarrspel. Kanske lite mer polera än på Urkult där han verkligen tog ut svängarna och tidvis vistades i gitarrspelets yttersta utmarker....
1952 Vincent Black Ligthning


Oh says Red Molly to James "That's a fine motorbike.
A girl could feel special on any such like"
Says James to Red Molly "My hat's off to you
It's a Vincent Black Lightning, 1952.
And I've seen you at the corners and cafes it seems
Red hair and black leather, my favourite colour scheme"
And he pulled her on behind and down to Boxhill they did ride
Oh says James to Red Molly "Here's a ring for your right hand
But I'll tell you in earnest I'm a dangerous man.
For I've fought with the law since I was seventeen,
I robbed many a man to get my Vincent machine.
Now I'm 21 years, I might make 22
And I don't mind dying, but for the love of you.
And if fate should break my stride
Then I'll give you my Vincent to ride"

"Come down, come down, Red Molly" called Sergeant McRae
"For they've taken young James Adie for armed robbery.
Shotgun blast hit his chest, left nothing inside.
Oh come down, Red Molly to his dying bedside"
When she came to the hospital, there wasn't much left
He was running out of road, he was running out of breath
But he smiled to see her cry
He said "I'll give you my Vincent to ride"

Says James "In my opinion, there's nothing in this world
Beats a 52 Vincent and a red headed girl.
Now Nortons and Indians and Greeves won't do,
Ah, they don't have a soul like a Vincent 52"
Oh he reached for her hand and he slipped her the keys
Said "I've got no further use for these.
I see angels on Ariels in leather and chrome,
Swooping down from heaven to carry me home"
And he gave her one last kiss and died
And he gave her his Vincent to ride.

Äsch, jag tar med en låt till när jag ändå är igång. Bee's Wing från samma inspelning

I was nineteen when I came to town, they called it the Summer of Love
They were burning babies, burning flags. The hawks against the doves
I took a job in the steamie down on Cauldrum Street
And I fell in love with a laundry girl who was working next to me

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
So fine a breath of wind might blow her away
She was a lost child, oh she was running wild
She said "As long as there's no price on love, I'll stay.
And you wouldn't want me any other way"

Brown hair zig-zag around her face and a look of half-surprise
Like a fox caught in the headlights, there was animal in her eyes
She said "Young man, oh can't you see I'm not the factory kind
If you don't take me out of here I'll surely lose my mind"

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
So fine that I might crush her where she lay
She was a lost child, she was running wild
She said "As long as there's no price on love, I'll stay.
And you wouldn't want me any other way"

We busked around the market towns and picked fruit down in Kent
And we could tinker lamps and pots and knives wherever we went
And I said that we might settle down, get a few acres dug
Fire burning in the hearth and babies on the rug
She said "Oh man, you foolish man, it surely sounds like hell.
You might be lord of half the world, you'll not own me as well"

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
So fine a breath of wind might blow her away
She was a lost child, oh she was running wild
She said "As long as there's no price on love, I'll stay.
And you wouldn't want me any other way"

We was camping down the Gower one time, the work was pretty good
She thought we shouldn't wait for the frost and I thought maybe we should
We was drinking more in those days and tempers reached a pitch
And like a fool I let her run with the rambling itch

Oh the last I heard she's sleeping rough back on the Derby beat
White Horse in her hip pocket and a wolfhound at her feet
And they say she even married once, a man named Romany Brown
But even a gypsy caravan was too much settling down
And they say her flower is faded now, hard weather and hard booze
But maybe that's just the price you pay for the chains you refuse

Oh she was a rare thing, fine as a bee's wing
And I miss her more than ever words could say
If I could just taste all of her wildness now
If I could hold her in my arms today
Well I wouldn't want her any other way

Richard Thompson till Urkult!

Fast vad som mina ögon att spärras upp på allvar när jag läste Urkults artistlista var att Richard Thompson skulle spela. RICHARD THOMPSON!! I Sverige! I Norrland! Jösses! Gitarristerna gitarrist. Ständigt på listan över de tio mest inflytelserika rockgitarristerna. Englands mest underskattade artist enligt Nick Hornby i High Fidelity. Tydligen utan band denna gång men även solo är Richard Thompson en upplevelse. Han brukar ytterst sällan dyka upp i Skandinavien. Jag har haft turen och sett honom en gång för ganska länge sedan. Då helt ensam med sin gitarr, på helt fel ställe. Som pausunderhållning på ett diskotek där de flesta bara ville supa och ragga medan en mindre grupp devota dyrkare bad majoriteten hålla käften och lyssna. Inget perfekt läge alltså. Men ändå en minnesvärd konsert. Senare under samma turné någonstans i Norrland blev Thompson under knivhot befalld att spela något ordentligt. Han löste dilemmat genom att dra igång med en Elvislåt.Undrar om den upplevelsen kan ha bidragit till hans sparsamma Sverigebesök? Om Richard Thompson kan man skriva hur mycket som helt, kolla gärna in hans hemsida. Jag har varit ett fan av hans musik i många år och undrar om det inte blir att åka till Urkult i alla fall nu. Här kommer en sololåt från 1992 bara för att visa vad man kan vänta sig. Tuning of the Tide


Helst hade jag velat se honom med sitt band men det får bli en annan gång. Jag har hittat en rockigare låt som The Simpsons tecknare animerat. Självklart ingår ett av hans oefterhärmliga gitarrsolon. I Feel So Good