I stormens öga med ett luftskepp

Men steampunktemat fortsätter. Denna gång är det ett luftskepp som far in i stormen. Eye of the storm med Lovett. Zeppelinare tycks aldrig upphöra att fascinera videomakarna.

På nyttfödda arktiska apor

 Något direkt förhållande till The Arktic Monkeys har jag väl aldrig haft. Jag såg dem WOw för några år sedan och tykte att det var ett ganska okey band som man eventuellt skulle lyssna mer på. Men, ni vet hur det är, det finns alltid musik och band som känns mer angelägna. Engelsk indierock har inte varit den mest frekventa musik som hörts i min lägenhet, om man säger så.

Den senaste skivan AM har dock ändrat på det förhållandet. Lite slumpmässigt lyssnade jag på den medan jag satt och jobbade med något annat och sedan har jag gång på gång återvänt till den. Varför, jag vet inte själv, på något odda vis har den satt sig i skallen. Det är ett band som hade sina framgångar för tio år sedan men har nu återkommit med starka melodier och ett moget sound. Här är ett smakprov.

Ingen rehab, nej, nej, nej

Lite modern retro. Jag såg The Jolly Boys runt 1990 och tyckte redan då att de var urgamla. Men gammal är äldst. Bandet bildades redan 1945 och spelade på Errol Flynns beryktade fester på 40-talet. De verkar dock inte vilja sluta spela. Har de överlevt så här länge behöver de sannerligen inte lägga in sig på någon rehabilitering.
 

Låten är förstås en cover. Ni vet säkert vem som gjort den. Ja, hon behöver inte någon rehabilitering längre hon heller.....

Sanningen ligger i smutsen på marken

Visserligen har hon varit gift med Jack White men icke desto mindre är  Karen Elson en ny bekantskap för mig. I dessa hekatomber av skivor som återfinns på Nätet hinner jag bara lyssna på en bråkdel och missar således det mesta. Henne senaste skiva som kom 2010 upptäckte jag av en slump (som så ofta) härom veckan men den har spelats flitigt sedan dess. Lite country, lite retro, lite avantgard och lite steampunk.

Några liveinspelningar ligger ute också och jag kan inte låta bli att visa dem. Så finns hon som sagt var på Spotify. Men det gör inte ont att titta på denna coola session.....

Jo, inte helt oväntat har hon varit fotomodell, spelat in filmer samt haft en butik med vintage kläder.

På sanatorium med Laura Gibson

Jag håller mig kvar i retroträsket. Det hela utspelar sig i ett sanatorium på 20-talet (?). Vilket naturligtvis framkallar en påtaglig skräckfilmskänsla. En påkostad video med för mig okända Laura Gibson. Klart värd att lyssna mera på.

1800-tal och en galge

Kanske den mest stilrena video jag sett på ett tag. Olycksbådande och stillsam men ändå dramatisk. Den amerikanska duon CocoRosie är för övrigt i Sverige när detta skrivs. Om de två storheterna tid och pengar sammanfaller är det kanske läge att gå och kolla dem. Visuellt och experimentellt.

Steve, Lucinda och Eilen

Innan den totala sommarstiltjen sätter in slänger jag in tre låtar vilka händelsevis även sammanfaller med några av mina senaste konsertupplevelser. En live upptagning från en radiostation.
  Eilen Jewel är lika förtjusande som alltid. En släpig frasering som kontrasterar mot Jerry Miller gitarr och det snorttajta kompet. Konserten i Göteborg var så bra den kunde vara en slö tisdagskväll.


Steve Earle med band gästade Pustervik och hade en av sina bästa kvällar i den här staden (Göteborg). En kritisk granskare av det moderna USA som undrar var medmänskligheten och rättvisan tog vägen. En modern Woody Guthrie.


Och slutligen Lucinda Williams som nog gått på sina smällar men bättre än de flesta kunnat få ner sina erfarenheter i musikalisk form.