Fast luft med John Martyn

Denna dag går vi tillbaka i tiden till det mytiska 1900-talet. John Martyn (1948-2009) framför sin Solid Air med benäget bistånd av den ultracoole kontrabasisten Danny Thompson. Intensiteten i utförandet och det självklara samarbetet lyfter låten till mytologiska nivåer. En röst och två instrument.



Men skenet kan ibland bedra. De grånade herrarna har även levt ett vilt liv som gett upphov till legender. Bland annat påstås Danny ha spikat fast John under en matta, med enbart huvudet utstickande, efter en blöt natt. Utan att bry sig om Johns vädjanden att släppa loss honom fullgjorde Danny morgonens bestyr och gick för att äta frukost.....

This is why we fight

 En postapocalyptisk video från mina gamla favoriter The Decemberists får inleda denna dag. Något förhärligande av våldet är det förstås inte tal om men kanske att våga slåss för sina rättigheter. The Decemberists texter håller hög litterär klass och tolkningsmöjligheterna är flera. Ordet avarice var jag tvungen att slå upp, jag vill inte minnas att jag sett det i någon låt tidigare. Hela texten står under videon för de som vill analysera.



This is why we fight
Come the war
Come the avarice
Come the war
Come hell

Come attrition
Come the reek of bones
Come attrition
Come hell

This is why
Why we fight
Why we lie awake
And this is why
This is why we fight

When we die
We will die
With our arms unbound

And this is why
This is why
Why we fight
Come hell

Bride of quiet
Bride of all unquiet things
Bride of quiet
Bride of hell

Come the archers
Come the infantry
Come the archers
Of hell

This is why
Why we fight
Why we lie awake
This is why
This is why we fight
And when we die
We will die
With our arms unbound
And this is why
This is why we fight
Come hell
Come hell

This is why
Why we fight
Why we lie awake
This is why
This is why we fight
When we die
We will die with our arms unbound
And this is why
This is why we fight

So come to me
Come to me now
Lay your arms around me
And this is why
This is why
We fight

Come hell
Come hell
Come hell
Come hell

Read more at http://www.songmeanings.net/songs/view/3530822107858854837/#exOgUTSkZxeJuVS0.99

Mer Caravan Palace

Okay då. Våren är på väg. Det blir ljusare och förkylningarna sjunger på sista versen efter en miserabelt snuvig februari. Dags att putsa dansskorna och ta ut svängarna rejält. Vi tar en electro-swing låt till med Caravan Palace.

Electroswing med Caravan Palace

Electroswing är kanske den bästa partymusiken just nu. Så där framemot kvällen när folk fått i sig lite alkohol och vill röra på sig. Eftersom människor har så helt olika musiksmak går det sällan att samsas om vad som skall spelas men lite jazz funkar alltid. Här är det franska Caravan Palace som bjuder upp.

Julieta sticker med dragspel

Lite lättviktig kanske men jag är svag för kvinnor med dragspel så den kommer med i alla fall.  Julieta Venegas är kanske den mest kända kvinnliga dragspelerskan i världen. Fler än åtta miljoner har sett just den här videon. Hon packar ned dragspelet och drar från sin sovande pojkvän mot kyligare trakter,  medelst luftballong. Kommer hon tillbaka? Vem vet.

Hårda tider med Pokey LaFarge

Jag kommer inte ihåg om jag har haft med Pokey La Farge förut, men i så fall är det dags för en repris. Gammaldags men så helt rätt i tiden. Glad musik om hårda tider.

Bryan Ferry Jazz

Att omskapa poplåtar till jazz har gjorts förut men knappast så omsorgsfullt som på The Jazz Age med The Bryan Ferry Orchestra. Så snyggt gjort.  Jodå, Bryan själv är producent men hörs inte i de instrumentala styckena.

Personligen har jag märkbart svårt att identifiera orginalen i dessa arrangemang, men så var det länge sedan jag lyssnade på Roxy Music. Bryan Ferry såg jag till min häpnad sittande med en pilsner på Majornas Krog häromåret. Ytterst egendomligt. Det visade sig visserligen att det inte var den elegante artisten som gästade det sunkiga haket i Göteborg,  men likheten var frapperande.

Bryan Ferry eller hans dubbelgångare

Det här är i alla fall -ett alldeles för kort- smakprov på Do the Strand i 20-tals tappning.


Hela Love is the Drug men tyvärr utan rörliga bilder. Snyggt men inte helt lätt att känna igen eller?