Intresset för steampunk (se tidigare inlägg) växer i världen. Liksom i många andra subkulturer debatteras vad som är "rätt" respektive "fel". Fundamentalister mot fritänkare. Samtidigt växer de affärsmässiga möjligheterna. Det som förr gjordes av glada nyskapare kan nu köpas på nätet för en inte alltid så billig penning.
Kommersiella musiker och band utnyttjar vågen och lägger till
steampunkattiraljer i sina ordinära musikvideos. Det skulle inte förvåna mig om det snart är en del av mainstreamkulturen - nu när intresset för medeltid och fantasy börjar kännas lite beiget. I så fall lär ju entusiasterna bli omkörda av vinstdrivande intressen ganska så omgående. Jaja, det är ju inte första gången, men än är vi inte där, eller?
Allt är som sagt var inte bra inom genren. Några googles och lite läder gör inte musiken bättre men visst finns det spänning i en del band. Hellblinki brukar räknas till steampunkgenren även om de är bredare än så.
The Men That Will Not Be Blamed For Nothing betonar punk mer än steam men är ändå det första brittiska bandet sedan 1922 som gett ut musik på vaxrulle. Det inger viss respekt. Låten är
Sewer som finns på skivan
Now Thats What I Call Steampunk. Vi tittar på en vaxcylinder-video för första gången på Brandybeat!
Amerikanska Abney Park är kanske det mest uttalade steampunkbandet. Tungt och drivande men kanske mer spektakulärt visuellt än musikaliskt (jag lägger självklart märke till att sångaren har en darbuka i bältet). Populärt band på steampunkonvent på andra sidan Atlanten.
Men de kan även var lite mer gammaldags akustiska med både durspel och mandolin.
Eftersom jag spelar både darbuka, durspel och diverse stränginstrument (gärna men illa) så är det inte utan att jag börjar känna mig lite befryndad med steampunkmusik. Jag betraktare mig som överårig stofil med det är kanske dags att starta ett band igen. Att man är 1800-talsmässig bör ju bara vara en fördel. Dessutom äger jag en cylinderhatt och en ärvd smoking.
Om man vill veta vad steampunk innebär tror jag Newbury & Hobbes trilogin av George Mann är en bra ingång. En slags deckarhistoria förlagd till ett alternativt England runt 1902 där Drottning Victoria styr imperiet med järnhand och använder teknikens och medicinens alla under för att kunna fortsätta med det, om inte för evigt så under längre tid än vad som är brukligt, för dödliga personer..
Luftskeppen förmörkar himlen; mekaniska automater betjänar människorna; ångdrivna droskor trafikerar gatorna i London och kombinationen maskin -människa dras till det yttersta.
Kronans agent Maurice Newbury bekämpar tillsammans med sin medhjälpare Veronica Hobbes vetenskapliga genier, giriga skurkar, levande döda och maktfullkomliga organisationer i av smog förmörkad storstad. Kanske inte någon stor litteratur men klart underhållande och man anar sig till ett möjligt filmmanus.
Om det kommer fler romaer om duon återstår att se men det verkar inte omöjligt med tanke på de goda recensionerna och försäljningssifforna.
