El Gusto - en fantastisk dokumentär

På 1940-talet var Kasbahn i Alger en myllrande stadsdel med judar, muslimer och kristna om vartannat.  De hade samma livsstil och kärlek till den folkliga musiken Chaabi. Befrielsekriget på 50-talet gjorde att musikerna skingrades och den gamla livsstilen försvann.

En kvinnlig arkitekt med algeriska rötter går 2003 in i en affär för att köpa en spegel och stöter ihop med en gammal musiker. Detta blir början på en lång resa, hon lär sig filma, jagar pengar, pantsätter sitt hus och söker upp musikerna, den ena efter den andra - de som ännu är i livet. Femtio år efter storhetstiden samlas de åldriga musikerna igen för en konsert.

En helt i genom fantastisk film som förhoppningsvis snart kommer på ordinarie biografer. Se den!

Den återskapade orkestern turnerar nu Europa runt under namnet El Gusto och har vi tur kommer de även till Sverige till sommaren. Om inte annat så i alla fall till Oslo men alla datum är inte spikade, så håll utkik.

Mr Cat & the Jackal

Av ren slump stötte jag på den här videon i mitt rastlösa sökande på tuben. Har aldrig hört tals om bandet tidigare och särskilt många har inte sett videon heller. Skönt dovt banjoplonk och snygga dockor.

En till då med Mr Cat & the Jackal. Något åt tangohållet.

Lyxbabianerna

Eftersom mina vänner Lyxbabianerna framträder på Mitt Andra Hem i kväll tar jag tillfället i akt att spela en låt från deras senaste framträdande på Oceanen.  En liten betraktelse över att livet inte alltid blir som man tänkte sig när man var ung. Ack ja. Skitliv med Lyxbabian

2012 alltså

Ja, då är vi igång igen. Nytt år alltså. Jag slår på måfå lite i mina listor och chansar. Den här är en video  många tittat på, men jag tar med den i alla fall. Jag brukar ju inte bli helt till mig i trasorna över instrumental ekvilibrism men det här är snitsigt. En instruktion i hur två personer spelar på en gitarr.

Julmusik

Julmusik är problematisk. Egentligen tycker jag julmusik skall gå i tretakt (polska eller hambo) och ha text på svenska och sjungas i samband med snaps. Men denna jul har Franska trions julskiva snurrat på min cd-spelare i köket. Från teveserien Nordstan som jag missade, men efter att ha hört musiken, letade upp på SVT play och såg i efterhand. En mycket sevärd dokumentär.

 Amerikansk julmusik brukar i allmänhet vara smörig och på gränsen till outhärdlig men ju äldre den är desto trevligare låter den i mina öron. Den här är från 1933 och således riktigt fin.


Vi avslutar med Smaklösas dramatiska epos Jul vid Lauterhorn. Tidlös och lite bortanför alla genrer....

Cesaria Evora är död

Så har den legendariska barfotasångerskan lämnat jordelivet. Sjuttio år gammal enligt tidningarna, men det sägs hon inte riktigt höll ordning på åren och kunde vara betydligt äldre. Vem vet. Två dagars landssorg är utlyst på Cap Verde.

Jag såg henne en förtrollad afton på Göteborgs konserthus. Det kändes som om den samlade delen av västra Skandinaviens exil capverdianer satt i publiken. Bredvid mig satt en äldre gentleman som svagt sjöng med i alla texter samtidigt som tårarna strömmade ned längs kinderna.

Det där avslappnade svänget och hennes mjuka sorgsna röst skapar en stämning av nostalgi och sentimentalitet trots att jag inte förstår ett ord.

Steampunk

På systerbloggen visades häromveckan en rysk steampunkvideo och jag tänkte inte vara sämre här. Steampunk som begrepp myntades på 80-talet men har som företeelse naturligtvis funnits mycket längre. Grunden är någon slags fascination för 1800-talets framtidsvisioner kombinerat med en vurm för ålderdomlig teknik. Om jag skulle exemplifiera genren med något är det väl Jules Vernes romaner som ligger närmast till hands. Som ett fundament hela rörelsen bygger på,  liknande socialismens förhållande till Karl Marx Kapitalet. Själv upptäckte jag bilder på nätet, av datorer i trä och mässing och liknande tingestar, i början av 2000-talet och tilltalades av estetiken och fantasin i utförande.

Om varför en subkultur som blandar 1800-tal med alternativ verklighet skulle man kunna skriva en lång utredning om men det gör jag nog någon annanstans. Själv har jag utan att veta om det intresserat mig för steampunk en längre tid. Jag har läst de flesta Jules Vernes romaner och en hel del Science-fiction med retro-futuristiska drag. Michael Moorcocks  Warlord of the Air, Anubisportarna av Tim Powers, Sam J. Lundwalls Inga hjältar här och Uppdrag i universum och framför allt

 

Hans pastisch Mörkrets Furste eller Djävulstornets hemlighet. En sanslös äventyrshistoria i ett ett alternativt Europa i tidigt 1900-tal. Ädla hjältar, ondsinta skurkar och vackra kvinnor förekommer i denna eviga strid mellan ont och gott där luftskeppen regerar luften och Wembleytornet höjer sig över London

 Den film med steampunkestetik som jag närmast kommer att tänka på är De förlorade barnens ö (Jeunet och Caro 1995). En fantastisk film med märkliga karaktärer, victorianskt maskineri och en ond vetenskapsman i en dystopisk värld.

 Musik i steampunkstil är inte  på något sätt enhetlig. Det finns renläriga som spelar på (relativt)gammaldags vis med akustiska instrument och andra som använder den moderna tidens teknik för att skapa en illusion av en annan värld.

 Den här var med i systerbloggen men den är så intressant att jag bara inte kan låta bli att ta med den här också. Ett inlägg i debatten om vad steampunk är med en tydlig bild av vad låtskrivaren anser vara rätt och riktigt. Lite mindre renlärig är Ghostfire med The last steampunk walz

 Det var allt för tillfället men jag återkommer i ämnet.