Steampunk

På systerbloggen visades häromveckan en rysk steampunkvideo och jag tänkte inte vara sämre här. Steampunk som begrepp myntades på 80-talet men har som företeelse naturligtvis funnits mycket längre. Grunden är någon slags fascination för 1800-talets framtidsvisioner kombinerat med en vurm för ålderdomlig teknik. Om jag skulle exemplifiera genren med något är det väl Jules Vernes romaner som ligger närmast till hands. Som ett fundament hela rörelsen bygger på,  liknande socialismens förhållande till Karl Marx Kapitalet. Själv upptäckte jag bilder på nätet, av datorer i trä och mässing och liknande tingestar, i början av 2000-talet och tilltalades av estetiken och fantasin i utförande.

Om varför en subkultur som blandar 1800-tal med alternativ verklighet skulle man kunna skriva en lång utredning om men det gör jag nog någon annanstans. Själv har jag utan att veta om det intresserat mig för steampunk en längre tid. Jag har läst de flesta Jules Vernes romaner och en hel del Science-fiction med retro-futuristiska drag. Michael Moorcocks  Warlord of the Air, Anubisportarna av Tim Powers, Sam J. Lundwalls Inga hjältar här och Uppdrag i universum och framför allt

 

Hans pastisch Mörkrets Furste eller Djävulstornets hemlighet. En sanslös äventyrshistoria i ett ett alternativt Europa i tidigt 1900-tal. Ädla hjältar, ondsinta skurkar och vackra kvinnor förekommer i denna eviga strid mellan ont och gott där luftskeppen regerar luften och Wembleytornet höjer sig över London

 Den film med steampunkestetik som jag närmast kommer att tänka på är De förlorade barnens ö (Jeunet och Caro 1995). En fantastisk film med märkliga karaktärer, victorianskt maskineri och en ond vetenskapsman i en dystopisk värld.

 Musik i steampunkstil är inte  på något sätt enhetlig. Det finns renläriga som spelar på (relativt)gammaldags vis med akustiska instrument och andra som använder den moderna tidens teknik för att skapa en illusion av en annan värld.

 Den här var med i systerbloggen men den är så intressant att jag bara inte kan låta bli att ta med den här också. Ett inlägg i debatten om vad steampunk är med en tydlig bild av vad låtskrivaren anser vara rätt och riktigt. Lite mindre renlärig är Ghostfire med The last steampunk walz

 Det var allt för tillfället men jag återkommer i ämnet.

Durspel på Cap Verde

                               

Jag har ett tvåradigt diatoniskt dragspel, ett lite lurigt, begränsat instrument som i Sverige mest förknippas med folkmusik. Ur denna sorts instrument kan man emellertid skapa mycket olika musik.
Cap Verde är en ögrupp i Atlanten utanför Afrika som varit en portugisisk koloni. Där sitter Sema Lopi med sitt Hohner Erica och spelar framför en liten grupp åhörare. Musikstilen heter Funaná och det låter definitivt inte som i Sverige.



Durspelare i Sverige brukar dock sällan uppvaktas med sådan närgången dans som mannen i den här videon. Ytterligare en låt, en långsam funaná med samma namn som sångaren.

Låten Sema Lopi känner jag igen från en gammal LP jag har. På 80-talet återupplivade popgruppen Bulimundo musikstilen funaná genom sitt elektrifierade gitarrdominerade sound. Här Sema Lopi igen. Fin låt med elegant gitarrspel men den klagande refrängen får åtminstone mig att associera till en svårare baksmälla!

Cumbia igen

Visserligen är det höst och förkylningarna duggar som spön i backen, men ärligt talat har det inte varit allt för introvert och dyster musik på spellistan en tid nu? Som alltid när jag vill bli på bättre humör och se saker från en soligare synvinkel är det cumbiarytmer som gäller. Si, denna gång får den gamla gruppen (startades 1962) Los Corraleros de Majaguel som får stå för musiken.

Franskt skägg

Fast å andra sidan behöver man inte sjunga på engelska bara för att man har skägg. Det franska bandet Arit innehåller en man med en imponerande skäggväxt. Låten har lite skräckfilmsfeeling i refrängen.
Lite irriterande till att börja med men rätt vad det är så fastnar det.

Brown Bird

Så här på hösten är man inte alltid så uppåt. Den glada somriga musiken har tappat sin charm. Var det ens någon sommar? Nej, lite smådystert plinkande på diverse stränginstrument har till vardags ersatt blås och slagverk som dominerande musikform. Och det finns otaliga band från olika länder som uppfyller detta kriterium. Visst blir det lite anglosaxisk slagsida(i början försökte jag undvika det engelska idiomet på den här bloggen, men man kan ju ändra sig). Brown Bird är ytterligare ett av alla dessa band som jag aldrig hört talas om, men en trivsam bekantskap. Inte påträngande men ett stillsamt sväng i bakgrunden som passar en fuktig oktoberdag.


En intervju angående den senaste skivan The Devil Dancing med små smakprov på musiken. Ett imponerande skägg vilket nu för tiden ger en antydan om hur musiken låter.

 Gitarr, banjo, fiol och cello(!) live från vardagsrummet. Härlig lågbudgetproduktion som ofta säger mer än pengaslukande projekt.


 Så värst mycket rörliga bilder fanns inte på youtube men jag lägger ut lite låtar, faller det någon på läppen finns faktiskt Brown Bird på Spotify.

Kungsgatan

Jag såg den fina isländska filmen Kongavegur i vintras. En skruvad historia om ett husvagnsläger i ett gråmulet landskap som gud glömt. Komplett med en övernitisk uppsyningsman och diverse udda existenser. Klart sevärd. Att denna isländska succé skulle dyka upp på svenska biografer är väl otänkbart, men vem vet, kanske kommer den i SVT en dag. Annars bör den väl flyta runt där ute på nätet någonstans.....
Nåväl, helt plötsligt dyker delar av filmen upp i en video med Lovísa Elísabet Sigrúnardóttir eller Lay Low som hon kallar sig. Och visst, hon har gjort flera av låtarna i filmen.

Konsten att spela gitarr

Dags att ta fram gitarren igen och börja öva. Jag har ju gjort fel hela tiden. Så här skall det förstås gå till.


Fan, vad glad jag blir av den här videon. Musik som gnistrar och glimmar från Botswana
På Youtube står en träffsäker kommentar som jag inte kan låta bli att återge:

"my friend has had guitar lessons since he was in the fifth grade and owns 6 guitars and 4 amps, cumulating into over $15,000 worth of guitar equipment, and it all collects dust in his attic while he sits on his ass and plays call of duty all day. This video makes me want to punch him in the face."