Country & Eastern igen

Fast mer Country & Eastern än Paula Darwish & the Country and Eastern band kan det väl inte bli. Självfallet är det Dolly Partons hit Jolene som görs om i en orientaliskt klingande verison.

Väster och öster

Blandningar av olika musikstilar är något av bloggredaktörens favoritämnen. Gärna en sanslös cocktail, som ändå på något sätt fungerar. Termen Country & Eastern har en slingrig historia på några decennier bakom sig. Först tycks den ha betecknat countryband med hemvist på den amerikanska östkusten. När amerikansk country sedan blandades med influenser från mellanöstern utökades begreppet och nu används det lite hipp som happ när anglo-sachsisk songwriting mixas med tongångar från den gamla världen. No blues är från Holland men får illustrera hur man kan blanda influenser. Själva kallar de sin musicstil Arabicana, alla vill ju skapa en egen genre. Ganska fräckt, om jag får säga det själv. En låt till får det bli.

Brasilien på gammaldags vis

Jag blir inte till mig i trasorna för brasiliansk musik. Det görs ungefär lika mycket ointressant mainstreamsoppa där som i de flesta andra länder. Sedan finns det någon slags faiblesse för smörig sång som jag har svårt att förlika mig med. Men guldkornen är trots det talrika, även om de ofta inte är lätta att hitta bland topplistemusiken. Ett sådant är sångaren Siba som letade sig tillbaka till rötterna. Ut på landet för att hitta de som fortfarande kunde spela på gammaldags vis. Traditionell musik från Zona da Mata i Minas Gerais i nordöstra Brasilien. Ett troget äktenskap mellan slagverk och blås som håller för påfrestningar av alla slag.

Märklig musik, liknar inte något annat. Både fyrkantigt rått och följsamt svängigt på samma gång.

Avdelningen för oanvändbara fakta meddelar att Siba även kan spela det medeltida instrumentet rebec.

Dansbandsdags

Social dans till bruksmusik är populärt i stora delar av världen. Åtminstone där det är tillåtet att hålla i vilt främmande personer av motsatt kön till rytmisk musik. Några rutinerade herrar med avslappnad attityd spelar sin traditionella repertoar inför en lika van publik. En fin dokumentär från Louisianas träskmarker. Boozoo Chavis med band inpelat ngon gång på 1980-talet.

Tillbaka till rötterna

Ibland, ganska ofta, letar jag efter något oförstört, något bortanför musikstudiornas fräcka ljudbilder, snygga arrangemang, skolade stämmor. Vanligen hittar man den musiken i någon avkrok som kan ligga nästan var som helst i världen. På 60-talet upptäcktes Roscoe Holcomb längst ut på en enslig bergsväg i Kentucky. Opåverkad av radio och andra påfund hade han utvecklat sin spelstil ur gammal tradition och tränat sin röst i den lokala baptist kyrkan.

Både banjo och gitarr trakterades med en arkaisk teknik som skapade ett naturligt sväng. Många har försökt efterlikna detta märkliga spelsätt, men upptäckt att det inte är så lätt som det ser ut.

Roscoe Holcomb jobbade som kolgruvearbetare under största delen av sitt liv och dog följaktligen av lungproblem 1981. Här syns han i sin hemmiljö i ytterligare ett härligt klipp där dansen(vid 1.15) lägger ytterligare en dimension till musiken.

En kväll på Park Lane

Nej, jag missade inte Black Mountain på Park Lane härom veckan - för övrigt första gången jag besökte denna lokal- men jag har inte haft tid att skriva om evenemanget. Bandet var bra, inte tu tal om det, men tidig onsdagkväll och avvaktande publik (för lite alkohol) gjorde att den där riktiga stämningen inte infann sig. Lite synd för det var fräck musik.

Förbandet Spindrift överraskade med sin episka spagettiwestern-musik som manade fram bilder av torr öken, saguarokaktusar, cirklande gamar och en sammanbiten man i poncho som går mot sitt öde. Till och med indianöverfallet var inkluderat. Allt i 70-tals stil komplett med dubbelhalsad gitarr(när såg man en sådan senast?). Här är en tidigare inspelning.

Men som alltid är det otacksamt att vara förband när hela publiken väntar på huvudattraktionen. Cool var bara förnamnet.

Sydamerikansk resa 7

Air Ecuadoriana hade de mest psykedeliskt målade flygplanen i världen vid den här tiden. Här är en liten utvikning om sydamerikanska piloter på plats. De var självsäkra, hade snitsiga uniformer, bländande leenden och mössan på svaj och var beredda till vilka manövrar som helst för att imponera på passagerarna, särskilt om där fanns ett övermått unga damer. Gärna lägga planen på sidan för utsiktens skull. Inte helt förtroendeingivande för en tämligen flygrädd person således.

Vi skulle över Anderna. Har ni sett filmen ”Alive”? Ja, ni fattar. Tur att det fanns sprit att bedöva nerverna med.

Nu var jag i Quito i 2700m över havet i centrala Ecuador. Men cumbian var fortfarande populär. Visserligen började höglandsindianernas flöjter och rytmer höras allt mer, men ständigt dessa envisa cumbia rytmer. Den här låten är av senare datum, men låter typisk ecuadoriansk så som jag kommer ihåg det. En glimt av Quito tror jag bestämt vi får se också.



En helt annan typ av låt som spelades ofta på radion var Maria Magdalena med Trigo Limpio som jag trodde var en Ecuadoriansk låt men som senare visade sig vara från Spanien. Men populär var den. Gräsliga flugor, ja, gräslig klädsel över huvud taget. Gräslig låt också kanske, men eftersom jag förknippar den med min tid i Ecuador får den vara med (av någon anledning har jag även den den som single).

Jodå, Quito stannade jag ett tag och gjorde avstickare ut bland bergen men efter någon vecka hoppade jag på den beryktade järnvägen ned mot kusten. Yes, serpentinjärnväg var det frågan om.

Vykortsvyer och hisnande perspektiv. Förbi vulkaner och glaciärer, ned mot låglandet och djungeln. Folk satt på taken av de vaggande vagnarna som långsamt ringlade och sicksackade sig nerför Andernas branter mot Guayaquil. Nu finns bara en kortare sträcka kvar av järnvägen men en glimt av hur det kunde te sig kan man fortfarande få. En film om detta finns förtjänstfullt utlagd på tuben.


I den beryktade hamnstaden Guayaquil var tempot hetsigare än uppe på höglandet. Folk rörde sig och pratade annorlunda. Men jag skulle jag leta efter en båt och försöka lifta till Galapagosöarna.