Joddlingsmästaren

För något år sedan hittade jag en skiva med joddling för en femma på stadsmissionen. Den skulle komma bra till pass när det gällde att få upp sega tonåringar ur sängarna framåt förmiddagen tänkte jag. Rejält pådrag på stereon och öppna dörrar fick upp den mindre skock datanördar som jag tidvis härbergerade. Bieffekten blev att jag kom att älska joddling i alla dess former. Allt fler joddlingsskivor letade sig till mitt hem och jag finkammade nätet efter joddling.

Denna första skiva jag hittade hade en bastant man med lederhosen och gitarr på omslaget. Jag hade haft tur för det var Der Königsjodler Franzl Lang, bayersk mästerjoddlare.

Den numera pensionerade Franzl Lang har fullständig kontroll på rösten och gnistrar i sina solon. Musiken är traditionell alpmusik, som kan vara svårsmält till att börja med men man vänjer sig. Numera finns joddling en mängd olika musikstilar från disco till frijazz men ingen joddlar bättre än Franzl!

Countryjoddling

Spel om pengar, whiskey, kvinnor, mord, sjukdom och döden var ämnen i Jimmie Rodgers texter. Ämnen som vanligt folk kunde relatera till. Oftast sjunget med glimten i ögat och en joddling emellanåt. Jimmie Rodgers är en av grundarna till den moderna countrymusiken och stilbildande när det gällde countryjoddling.
Hans texter och musik har även påverkat modern pop och rock. Han jobbade vid järnvägen och brukade kallas "The Singing Brakeman" men dog tuberkulos redan vid 35 års ålder 1933. Innan dess hann han spela in ett hundratal låtar. Ett fåtal har även fastnad på film. Här är Blue Yodel No 1 (T for Texas)

Joddling

Jag när en oförbätterlig svaghet för joddling. Detta ofta förlöjligade sångsätt som har en så uppiggande och positiv inverkan på sin omgivning. Även när sångerna handlar om allvarliga ämnen är det svårt att inte le när joddlingen kommer igång. Jimmie Rodger kan exempelvis sjunga om tuberkelos och död och ändå inte låta(alltför) bitter.

Men! Jo, det skall medges, vissa personer har utvecklat en allergi mot joddling som gör dem oemottagliga för sångsättets alla olika uttryck. För det finns många sätt att joddla på. Förutom den alpina joddlingen från centraleuropa finns även countryjoddlingen i USA, joddling i Latinamerika, på Hawai, i Indien och Afrika samt andra ställen runt omkring på jorden.
Mycket kan ha spritt sig från Alperna men en del har nog uppstått av sig själv som ofta sker när människor försöker meddela sig över stora avstånd, kallar på djuren eller bara leker med rösten. Personligen har jag prövat men aldrig lyckats få fram något annat än ett brandbilsliknande ylande. Jag får nöja mig med att vara entusiastisk lyssnare.
Jag tänkte försöka visa upp många olika typer av joddling på den här bloggen, utportionerat i omgångar, men jag börjar med klassisk alpin joddling framförd av en ny ung grupp. Oesch's Die Dritten från Schweiz där Melanie, en fantastisk joddlerska, ger sig på Ku-Ku Jodel

Rock the Casbah

En cover på The Clash gamla hit av algeriska Rachid Taha. Inspelad i
Paris. Ger en tydligare orientalisk touch än orginalversionen.
En bra introduktion till Rachid Taha som är en av få arabiska sångare med lite rock & roll attityd.

God Jul från The Ukulele Orchestra of Great Britain

Sju uppklädda personer sittande i en halvcirkel med ukuleles i händerna
verkar vid första anblicken inte helt seriöst. Kanske är det inte det heller men den intensitet de lägger i tolkningarna av poplåtar och slagdängor gör att framträdandet stiger över buskisens nivå och tangerar det geniala. Förutom att de är hanterar sina ukuleles med bravur kan de även tolka olika röster och med minimalistisk kroppsspråk skapa en scenisk illusion av något mycket större än sig själva. Jag tala om The Ukulele Orchestra of Great Britain, som varit i Sverige ett par gånger och förhoppningsvis kommer tillbaka igen. Själv har jag missat dem varje gång men hoppas på nästa gång. Här önskar de god jul och framför David Bowies Life on Mars.

The Cat Empire

Frågan är hur den svenska publiken har lyckats undgå ett av Australiens bästa band. I Sverige ställdes konserter in samtidigt som det var utsålt på andra ställen. Det verkar finnas en slags skev världsbild hos det svenska musikintresset som gör att en stor del av världen förbises. Sen är det ju det där med skivdistubitionen. Cat Empire skivor går i princip inte att uppbringa. Så därför, håll tillgodo med en gammal men superb video. En uppgörelse med ungdomen med hjälp av det Psykoanalytiska basketboll förbundet

Fransk finess

Denna blogg var från början en kopia, ett duplikat av systerbloggen Vodkabeat http://vodkabeat.blogdog.se/blog.html
men av en eller annnan teknisk anledning hamnade det mesta på andra sidan. Därför får detta bli utposten mot väst. Allt det jag inte med bästa vilja kan placera in i Vodkabeat eller vill göra något annat av hamnar här. De första två posterna är de samma som i vodkabeat men nu kommer skiljelinjen, och vad passar då bättre än en fransk cool jazzlåt med det förnämliga bandet Paris Combo. Ett band för svala eftermiddagar när man sippar på en kir och låter isbitarna klirra i glaset.