Vad vi idag inte tänker på idag är hur farligt det var att vara raiartist i 90-talets Algeriet. Flera producenter, studioägare, sångare och musiker mördades på grund av sitt yrke och många andra hotades till livet. Raiens texter om alkohol, sex och droger uppfattades som förolämpning av de fundamentalistiska islamistiska grupperna som gjorde uppror mot regeringen och västerländska livsmönster. De Väpnade Islamiska Grupperna (GIA) utförde bombattentat, mord och kidnappningar och regeringsstyrkorna svarade med hårda repressalier. Under de blodiga åren dödades fler än 50 000 människor. Utlänningar, intellektuella, artister, människor med västerländsk livsstil och andra som kände sig hotade lämnade, eller försökte lämna landet. De flesta aktiva raiartister hamnade i Paris. En film som skildrar den här tiden är Bab El Oued City. Huvudpersonen är en ung bagare som jobbar tidig morgon och kommer hem för att sova framåt dagen. Då börjar den lokala moskén med enformiga religiösa budskap via hötalare strax utanför hans fönster. En dag tar desperationen över och han river loss högtalaren och slänger den i sjön. Det skulle han inte ha gjort. Den lokala islamistledaren börjar leta efter förövaren och drevet kommer allt närmare. En otäck film med ett förnämligt soundtrack fyllt av blytung raimusik. Jag minns inte allt men såg den en gång i tiden på Göteborgs filmfestival och den lär väl nu vara rätt svår att få tag i nu. Här är i alla fall öppningscenen.
Jag kommer inte ihåg vilka låtar som ingick i soundtracket men jag kan väl ta någon annan äldre railåt. Cheb Kader flyttade redan som nioåring med sin familj till Frankrike. På 80-talet hade han några hitlåtar men brist på framgång sägs ha gjort att han sedan ägnade sig mer åt familjen än artistkarriären. I vilket fall som helst finns här en snurrig video i svartvitt med Cheb Kader och en violinist. En härligt tidstypisk studie av 80-tals rai.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar