Visserligen betecknar sig inte Rachid Taha som någon Rai-artist men vi är ju i närheten av genren och kan lika gärna fortsätta med några av förgrundsgestalterna. Det
känna nturligt att börja med Cheikha Rimitti som föddes 1923 i Algeriet och enligt alla källor hade en hård uppväxt som barnhemsbarn. Ingen dans på rosor direkt. Vid femton års ålder anslöt hon sig till en trupp musiker och dansare och började snart komponera låtar. Kvinnorna hade länge sjungit om förbjudna ämnen i hemmen när männen varit utstängda men Cheikha Rimitti var den första som sjöng om kvinnlig lust, alkohol och vardagens bekymmer offentligt. Hon kom till Alger och gjorde skivinspelningar under femtiotalet och blev populär bland det arbetande folket. Men naturligtvis en nagel i ögat för de ortodoxa muslimerna. Efter frihetskriget mot Frankrike blev hennes musik bannlyst i radion och hon spelade mest för immigranter i den forna kolonialmakten Frankrike. I medelåldern bröt hon med sitt gamla liv, slutade röka och dricka och for på en pilgrimsfärd till Mecka. Men hon fortsatte att sjunga sin sånger om samma ämnen. Under 80-talet växte en elektrifierad form av Rai fram i främst staden Oran som byggde vidare på Cheikha Rimittis traditioner och hon blev en kultgestalt bland de unga. Plötsligt var den gamla damen hip och spelade med världsartister på de stora scenerna.
Hon gjorde nya elektrifierade plattor och levde hetiskt tills hon dog hux flux 2006 bara ett par dagar efter ett större framträdande.
En cool låt i gammal stil inleder: Saida.
Men ett lite rockigare jam från 2002 får visa kapaciteten hos den då 80-åriga damen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar