Det är svårt att beskriva musik i ord. Shearwaters konsert blev inte alls som jag trodde. Den milda nästan kontemplativa atmosfären från skivorna var borta och en mer nervig, hårdhänt stämning gjorde sig gällande. Sångarens blick i början sade allt. Han såg ut om Christian Olsson inför ett avgörande trestegshopp. Allt eller inget. Det blev hur bra som helst. Dynamik och nivåer. Svårt att jämföra med något annat. Här är en lite tidigare inspelning från i år som ändå visar vad det var frågan om...
En del betalar stora pengar för att se trötta multimiljonärer på flera hundra meters avstånd. Suck.
Nej, Pusterviks scen i Göteborg är en pärla, nära och intimt. Ytterligare en låt med Shearwater från tidigare i år....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar