In i Mestizoswingen igen. Jag bara älskar den här musiken. Blandningen och svänget. Här är det Rupa & The April Fishes i en förnämlig produktion. Och bäst av allt. Bandet kommer till Sverige och spelar på Clandestinofestivalen i juni. Clandestinofestivalen har ett blandat utbud som vanligt, en del spännande och en del mer slätstruket. För en sak är säker, datanördar är sig lika över hela världen. Även de som gör musik. Problemet med festivalen tidigare har - förutom den sparsamma informationen om festivalen och de vitt skilda lokalerna - varit de mer än lovligt röriga programmen.
Tydligen har de ansvariga lidit av den vanföreställningen att program blir bättre, om någon som tror sig vara konstnärligt lagd, fått fria händer att utforma dem utan hänsyn till läsbarheten. De har tryckt i märkliga färgkombinationer, egenartade typsnitt med säregen sidordning. Ett år orkade jag inte ens läsa igenom eländet trots att det säkert var artister jag varit intresserad av. Inte mindre besynnerliga har affisherna varit, svårupptäckta med otillgänglig information. Få av mina vänner har ens noterat att det varit en festival trots att de ofta springer på konserter. Om någon kritik nått fram vet jag inte men klart är att den informationen som finns på nätet i år är föredömlig i sin enkelhet. Förhoppningsvis är det tryckta materialet på samma nivå. Dessutom är festivalen betydligt mer samlad kring Storan vilket gör att man inte behöver åka fram och tillbaka i stan. Sannolikt kommer fler besökare att hitta till festivalen i år.
Tillbaka till Rupa & The April Fishes. Det egendomliga är att det står (USA) bakom namnet. Jag kunde ha svurit på att de var från Frankrike. Men det är konstigare än så, Rupa som har amerikansk-indisk-fransk bakgrund bor i San Francisco och jobbar till vardags som läkare(!). Hon har samlat ett brokigt band bakom sig och gör en förtjusande gryta med fransk-latinska ingredienser och exotisk kryddning. Vilken kvinna! Une Americaine a Paris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar