Någon flamenco innehöll faktiskt inte förra låten överhuvudtaget, även om dansarna hade den skolningen. Det var dessutom en alldeles för polerad tillställning för att ens komma i närheten. Flamenco är trots all fingerfärdighet en betydligt mer oborstad och rå form. Jag associerar till rökiga kaféer, vin och brandy(!) snarare än prydliga danslokaler. Det finns en gammal spansk teveinspelning från slutet av 60-talet(?) som försöker förmedla just den här stämningen. Man känner verkligen att det här är improviserad musik där känsla, uttryck och teknik samspelar genom de olika personerna. Mästaren Paco Cepero på gitarr, El Turronero börjar att sjunga och Camaron de la islas tar vid. Dessutom syns den rutiga ryggen av en ung Paco de Lucia. Ursprunglig flamenco när den är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar