Shearwater på Pustervik

Det är svårt att beskriva musik i ord. Shearwaters konsert blev inte alls som jag trodde. Den milda nästan kontemplativa atmosfären från skivorna var borta och en mer nervig, hårdhänt stämning gjorde sig gällande. Sångarens blick i början sade allt. Han såg ut om Christian Olsson inför ett avgörande trestegshopp. Allt eller inget. Det blev hur bra som helst. Dynamik och nivåer. Svårt att jämföra med något annat. Här är en lite tidigare inspelning från i år som ändå visar vad det var frågan om...


En del betalar stora pengar för att se trötta multimiljonärer på flera hundra meters avstånd. Suck. 
Nej,  Pusterviks scen i Göteborg är en pärla, nära och intimt.  Ytterligare en låt med Shearwater från tidigare i år....

Shearwater till Göteborg för att "lira"

Så har jag köpt biljett till Shearwater som spelar på Pustervik tisdag den 26/6. Ett band som jag inte vet särskilt mycket om men det tycks vara en avknoppning av mer kända Okkervil River.  Jag blev tipsad om skivan Rooks och föll för den.  Jag skulle gissa att någon i bandet är ornitologiskt intresserad eftersom det vimlar av fågelassociationer i låtarna. Shearwater är det engelska namnet för lira och rooks betyder råkor men lyssnar man noga dyker även  några andra fågelarter upp i texten.
Videon till titellåten är väl....tja, konstnärlig, men melodin och är fin och låten lyfter föredömligt när trumpeten och kören kommer in vid 1.44.

Traditionellt sexiga

Jag skall inte glömma bort Lorena Alvarez y su Banda Municipal. En oerhört charmig trio som uppträdde sista dagen på Clandestinofestivalen. På denna video inspelad på en toalett är de förstärkta med ytterligare två män och en hund. De marknadsför sig som traditionellt sexiga vilket man naturligtvis ser på bildmaterialet...

Clandestinofestivalen i Göteborg 2012

Så var det dags för sommarens första festival. Lägligt nog på promenadavstånd i mitt närområde. Gamle favoriten Linton Kwesi Johnson var huvudnumret på fredagskvällen. Kompbandet med Dennis Bowell i spetsen inledde men det var en trögtrist startsträcka innan Linton själv uppenbarade sig på scenen. Den coolaste 60-åringen i musikbranchen var välklädd som vanligt och hans politiska texter från 70- och 80-talet är trist nog relevanta även idag, vilket han betonade i det skarpa mellansnacket. Hans i det närmaste deklamerande pratsjungande avbröts av små danssteg och temperaturen steg. Publiken var med på noterna. Det blev allsång på Fite Dem Back som vi hör här i en äldre inspelning från 2008(?)


 Jag kan inte låta bli att ta med en låt från första skivan Dread, Beat and Blood som fortfarande en av mina favoriter.
 
 Ibland uppträde Linton enbart som poet men uppläsandet är så rytmiskt att man hör musiken i huvudet i alla fall. Här kan man höra samma låt utan musik.


På lördagen var det det angolanska bandet Conjunto Angola 70 som trollband publiken med sina intrikata gitarrslingor. Latinafrikanskt liksom och dansskorna på. Lägg märke till den glade mannen med det käppliknande instrumentet. En inspelning från förra året i Köpenhamn.



I kväll blir det Staff Benda Bilili och blir det bara hälften så bra, som alla påstod att det var förra gången det begav sig, kommer det att bli en höjdarkväll. Ända sedan jag såg dokumentären om dessa handikappade musiker från Kingshasa i Kongo har jag velat se dem och ser verkligen fram emot kvällen.


 Här tränar de i Kinshasas zoologiska trädgård innan första europaturnén och genombrottet.





Till sist de asiatiska kvinnorna i  Camkytiwa som försenade av flyget och försvunna instrument som avslutade kvällen i tältet på lördag/söndag natten. Ett främmande och märkligt tonspråk men ack så fascinerande.