Jag har ett problematiskt förhållande till argentinsk tango. Jag har så länge jag kan minnas inte direkt gillat musikstilen. Den finska varianten har jag kunnat ta till mig på ett annat sätt. På något sätt förstår jag den sinnestämningen bättre. Den argentinska har förefallit mig petig och allvarsam. Och dansen sedan! Inga glada miner där inte utan en rätt trist attityd som ligger långt från min personlighet. Så långt är det inga svårigheter.
Jag har haft rätt svårt för pardans överhuvudtaget. Det där med fasta scheman och mönster som skall följas. Men visst har jag försökt. Diverse dansanta kvinnor har försökt lära mig foxtrot, polska, salsa och bugg utan resultat. Jag gillar att röra mig till musik men så fort det finns ett regelsystem tappar jag intresset.
Motvilligt har jag dock blivit ivägsläpad av, en mig närstående kvinna, på tango. Både finsk och argentinsk. Till min (och andras) häpnad går det faktiskt ganska lätt. Framför allt den argentinska som förefaller mig något enklare än den finska. Jag vågar t.o.m. drista mig till att påstå att jag har en viss fallenhet för dansen(detta skall dock ses i skenet av mina tidigare tillkortakommanden). Inte nog med det, jag börjar även tycka att det är ganska kul. Herregud! Problem alltså. Jag måste ändra åsikt och börja gilla musikstilen. Snacka om att lära gamla hundar att sitta. Öh.. eller dansa. Jag har visserligen haft med några nytangolåtar tidigare(skriv tango i sökrutan längst upp till vänster så får ni se vilka) men nu får det bli ett rejält utforskande av tangomusiken. Vi börjar med Otros Aires som framför Sin Rumbo.
Stilfullt och gammaldags fast med modernt komp. Lättdansad skulle jag vilja säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar