Nu har det varit mycket tango så vi byter spår men håller oss kvar i det spanska språkområdet. Musikstilen Meztiso har varit populär sedan Manu Chaos genombrott i slutet av 90-talet och det dyker upp nya band med jämna mellanrum. Med rumba i botten och en punkig attityd blandar man lite hipp som happ. Glad svängig musik som gjord för att dansa och dricka vin ljumma sommarkvällar. Eller, om man är i Sverige, åtminstone låtsas att det är en ljum sommarkväll. La Pegantina är ett tämligen nytt band i genren som nyss kom ut med sitt andra album. Här tar de till en gammal beprövad "spansk nedgång" i em(em,d,c,h)i sin låt Penjat. Inte så orginellt kanske, men effektivt.
Det är fascinerande att leta videos inom helt nya områden. Andra namn, andra klanger och annan estetik. Det finns massor av nya tangoorkestrar med spännande uttryck som vi knappast hör talas om i Sverige. Jag har inbillat mig att jag haft ett hyfsat hum om musik, men när jag bara rör mig lite bortanför det mest kända, så inser jag hur fåkunnig jag är.
Orquesta tipica Fernadez Fierro är ett tolvmannaband som bildades 2001 och fortfarande har ett rått punkigt uttryck fast de samtidigt har respekt för traditionen. Ingen electrotango utan ett tungt ackustisk sound som byggs upp av de fyra frontande dragspelarna och stöds av en massiv stråksektion. Denna tangoorkester kommer dessutom snart till Sverige. Även här är det Södra Teatern som står bakom arrangemanget.
Tja, nu har jag varit och dansat tango igen och det går fortfarande hyfsat. Kanske inte perfekt, men på något sätt känns det som det fäster lite nya saker varje gång. Visserligen glömmer jag en del men inte så farligt mycket.
Jag väljer att spela en låt med Daniel Melingo denna gång. Han har en märklig röst, inte direkt vacker, men intressant i rätt sammanhang. Han har varit gästsångare på en mängd plattor och då inte bara i nytango-facket. Hans bakgrund inom rockmusiken märks på uttrycket och attityden. Det nya albumet Maldito Tango lär gå att ladda ned från iTunes.
Den 21 maj kommer han till Sverige och själfallet är det Södra Teatern i Stockholm som han gästar. Lite surt för oss i andra delar av landet, men vi är vana. Här kommer Narigon en svängig nytango med Bollywood(!)inslag
Ett av de stora namnen inom tango electronico är Tanghetto. Inte lika kända i Europa som en del andra nytangoband, fast de hållit på sedan 2001 och har åtminstone fyra (studio)album bakom sig. Här ger de sig på New Orders gamla hit Blue Monday och gör en intressant tolkning. En låt jag nästan glömt bort men visst har den kvalité. En bra låt går alltid att spela i helt andra genrer än den ursprungliga. För övrigt går den säkert bra att dansa till.
Jag har ett problematiskt förhållande till argentinsk tango. Jag har så länge jag kan minnas inte direkt gillat musikstilen. Den finska varianten har jag kunnat ta till mig på ett annat sätt. På något sätt förstår jag den sinnestämningen bättre. Den argentinska har förefallit mig petig och allvarsam. Och dansen sedan! Inga glada miner där inte utan en rätt trist attityd som ligger långt från min personlighet. Så långt är det inga svårigheter. Jag har haft rätt svårt för pardans överhuvudtaget. Det där med fasta scheman och mönster som skall följas. Men visst har jag försökt. Diverse dansanta kvinnor har försökt lära mig foxtrot, polska, salsa och bugg utan resultat. Jag gillar att röra mig till musik men så fort det finns ett regelsystem tappar jag intresset.
Motvilligt har jag dock blivit ivägsläpad av, en mig närstående kvinna, på tango. Både finsk och argentinsk. Till min (och andras) häpnad går det faktiskt ganska lätt. Framför allt den argentinska som förefaller mig något enklare än den finska. Jag vågar t.o.m. drista mig till att påstå att jag har en viss fallenhet för dansen(detta skall dock ses i skenet av mina tidigare tillkortakommanden). Inte nog med det, jag börjar även tycka att det är ganska kul. Herregud! Problem alltså. Jag måste ändra åsikt och börja gilla musikstilen. Snacka om att lära gamla hundar att sitta. Öh.. eller dansa.
Jag har visserligen haft med några nytangolåtar tidigare(skriv tango i sökrutan längst upp till vänster så får ni se vilka) men nu får det bli ett rejält utforskande av tangomusiken. Vi börjar med Otros Aires som framför Sin Rumbo.
Stilfullt och gammaldags fast med modernt komp. Lättdansad skulle jag vilja säga.
