Vad kan man säga? Jag är fortfarande tagen. Tjurig gubbe på sitt bästa humör vränger strängarna in och ut och går igenom sin repertoar. Från gitarrmangel till finstämda hymner. Till och med något sakralt på tramporgel innan rocken tog över igen. Stämningen var i det närmaste religiös, publiken ömsom skrattade och ömsom grät. Påfallande många sjöng med efter bästa förmåga. Hur det lät? En filantropisk lagd människa har haft godheten att lägga ut detta klipp på youtube. Frid vare med denna person. Keep on rocking in the free world.
Bara för att gamle Nisse Ljung avslutade kvällen går det inte att komma förbi Fleet Foxes som spelade tidigare. En för mig oväntat stark upplevelse(gåshud och tårar som tränger på ja, ni vet). Stillsamt men överjordiskt vackert. Stämsång har väl aldrig tidigare varit något jag fallit i trance över men....man kan väl ändra sig. Här är ett klipp från en tidigare konsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar