Från systerbloggen vodkabeats avslutande Mellanösternspecial lånar brandybeat 1900-talets bästa dansnummer. Varför det är det bästa? Ett kort dansnummer som kan försörja sina utövare i flera årtionden måste helt enkelt vara bra. Efter upptäckten av Tut-Ankh-Amons grav på tjugotalet var Egypten trendigt. De brittiska Music Hall artisterna Wilson, Keppel och Betty kom på ett genialt nummer i upptäcktens efterföljd. De sandade scenen för att kunna använda fötterna som rytmackompanjemang och lade till en pseudoegyptisk koreografi inspirerad av gamla bilder. Akten lär ha uppförts för första gången 1932 till Luginis Egyptian Ballet och sedan upprepats fram till sextiotalet. Dansen utfördes Wilson och Keppel medan Betty mest såg på. Andra varianter testades men den ursprungliga var den som slog bäst. Två långa magra -i det närmaste indentiskt lika män- med mustasch och likbjudarmin tar scenen i besittning och utför The sand dance eller Cleopatras nigthmare som den också benämns. Intressant är att Goebbels lär ha fördömt trion på grund av deras bara ben. Mussolini å sin sida lär ha gillat dem. Den ursprungliga Betty ersattes av sin dotter och senare av sin dotterdotter. Trion uppträdde för både prominenser och vanligt folk och turnerade runt hela världen. De lär till och med ha varit i Skandinavien. Inte ens Egypten klarade sig från deras dans och eftersom dansen krävde en speciell fin sorts sand lär trion varit några av de ytterst få personer som importerat sand till Egypten. Gruppen lär enligt inte helt samstämmiga källor ha existerat mellan 1910 0ch 1963.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar