 |
| 70-talet går igen |
Min musiksmak tycks ha kommit in i en regressiv fas. Allt mer dras jag till nygammal folkpsykedelia, med analoga känsla och 70-talsestetik i ljudbilden. Måhända börjar jag gå i barndom och de första tecknen på senilitet kommer smygande.
Under året har jag lyssnat ganska mycket på Wolf People som lyckas med den svåra konsten att väva ihop skira melodier med tungt komp till en hållbar helhet. Känslig röst och snygga elgitarrer i bästa brittiska tradition. Det är framför allt förra skivan Fain har jag lyssnat på
Den nya skivan Ruin är hårdare, mer psykadelia än folk och kanske inte lika lättillgänglig. Men vacker på sitt sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar