Heron Oblivion

70-tals estetik i nutid?

Ett annat band jag lyssnat mycket på under året och som kan tryckas in i den flytande genren folkpsykedelia är Heron Oblivion. Även om detta band kommer från USA tycks de ha lyssnat en hel del på brittisk musik. Med en sångerska som även spelar trummor sticker de ut från mängden av liknande band. Jag får lite Fairport Convention vibbar och bilder flimrar förbi ögonen. Gissningsvis kommer vi får höra mer av dem i framtiden, kanske som filmmusik?

Wolf People

70-talet går igen

Min musiksmak tycks ha kommit in i en regressiv fas. Allt mer dras jag till nygammal folkpsykedelia, med analoga känsla och 70-talsestetik i ljudbilden. Måhända börjar jag gå i barndom och de första tecknen på senilitet kommer smygande.

Under året har jag lyssnat ganska mycket på Wolf People som lyckas med den svåra konsten att väva ihop skira melodier med tungt komp till en hållbar helhet. Känslig röst och snygga elgitarrer i bästa brittiska tradition. Det är framför allt förra skivan Fain har jag lyssnat på



Den nya skivan Ruin är hårdare, mer psykadelia än folk och kanske inte lika lättillgänglig. Men vacker på sitt sätt.