söndag 10 januari 2016

2015 Del 1


Visserligen har det här varit ett ganska slött år när det gäller bloggande men jag kan inte låta bli att försöka sammanfatta de musikaliska upplevelserna det gångna året. Spotifys statistik ger mig vissa ledtrådar men då jag spelat musik från andra plattformar på nätet och på alla typer av obsoleta uppspelningsanordningar från CD, Lp, kassettband och till och med stenkakor på 78 varv, blir den ofullständig. Om ni inte tror mig så titta på den gamla grammofonen som i sjuttioåtta varvs hastighet spelar upp Edmundo Ros gamla slagdänga Take her to Jamaica.

Enligt Spotify har jag lyssnat mest på skivan Axis Mundi med Brown Bird vilket troligen stämmer då jag spelat in den på kassettband och haft i den Volvo 740 jag brukar låna. En skiva som bara växer trots att den kanske inte var helt färdig då David Lamb avled tragiskt i förtid. Den ligger liksom deras övriga på Spotify.


För övrigt finns det gott om live-uppträdande på youtube med denna dynamiska duo som lyckas få fram så mycket med två personer på scenen. Nästan ingen jag talar med i Sverige känner till denna grupp, inte ens personer som brukar vara insatta i det som brukar benämnas americana.




Ett annat kassettband som spelats ofta i bilen är låtar av Mathias Kom och den kanadensiska gruppen Burning Hell. Burning Hell är troligen än mer obekanta för en svensk publik, trots att de en gång i tiden gjorde några spelningar här. Av ren slump fick jag reda på att de skulle gästa en mycket informell klubb i ett avlägset industriområde där jag fick träffa bandet och fick vara med om en märkvärdig konsert som jag skrivit om tidigare. Mathias Kom är lysande när det gäller att berätta små vardagliga historier med eller utan poäng. Den senaste videon från gruppen är en historia om kärlek på en nyårsfest som jag tror många känner igen sig i...




När det gäller andra stilar finner jag att jag också lyssnat mycket på "opera-jazz"! En stil som jag inte visste existerade innan 2015, kanske gjorde den inte det heller. Eventuellt är det ett en helt påhittad stil men Christina Pluhar spelar det magnifika instrumentet teorb och leder orkestern i denna video.



Även gruppen Kronthaler med liknande ambitioner har spelats ofta ser jag. Tja, man lär så länge man lever och musiksmaken förändras och utvecklas i takt med stigande ålder. Stillaståendet är inget att
sträva efter. Elgitarr och opera alltså....

Här berättar Theresa Kronthaler själv om inspelningen.


Fortsättning på musikåret 2015 följer....

Inga kommentarer: