Senaste tiden har jag irrat runt bland de svartsynta banden med någon slags kabarékänsla. Ni vet, sliten inredning, trasiga draperier, dragspel, kontrabas och desperation. Svettig ångest förstärkt med alkohol. Steampunk
noir liksom. Men ändå, något att säga, något som kanske är viktigt, eller inte. November ute, november inne, men
the show must go on. Vi lever väl än? Här är i alla fall åtta timmars koncentrerad, men blandad mörk kabaré. Lindrar eller förstärker eländet, välj vilket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar