Även denna vecka slank jag in på Henriksbergs takterass för att lyssna på musik. Temeraturen i luften är dessutom såpass hög att det går att sitta ute (en kort stund i alla fall) utan att få frostskador. Denna kväll var det bandet Bowerbirds som var kvällen huvudakt. Om dessa visste jag föga men jag hade fått tips innan och hunnit lyssna in mig en del. Förbandet Slaraffenland från Danmark var ekvilibristiska musiker men låtarna satte sig inte direkt och en diskantig ljudbild störde något. Visst, lite 70-talsaktigt exprimentellt och inte alls pjåkigt. Jag borde leta upp lite inspelad musik av dem och ge dem en chans Men det är svårt att vara förband när alla väntar på huvudbandet.
Bowerbird, som var förstärkta med trummisen och en multiinstrumentalist från Slaraffenland till en kvintett, började med sina kanske starkaste låtar som nummer två kom denna
Efter den in lite mer stillsam men ändå storslagen låt.
Till den en vacker video med fisktema vilket jag naturligtvis uppskattar,
Det var en varm och innerlig konsert med flera höjdpunkter. Sveriges Radio var där och spelade in men när det sänds har jag inte lyckats ta reda på.
Det finns ett flertal live-videos med Bowerbird på Youtube. Den här tycks ha haft flest tittare..
Jag gillar intensivt den här typen av konserter i lagom format. Ett mindre ställe med närhet till scenen, där man är ett par meter från artisterna.
Jag börjar bli stammis på Henriksbergs takterass. Jo, det ligger nära och en mängd udda band spelar där, nästan varje vecka. Nu var det Those Darlins som var på besök (12/4) . Om dem visste jag föga men vad fan. Lite skev punkig gubbrock med countryinfluenser spelat av unga tjejer kan ju inte vara fel, bra kritik har de fått dessutom. Är man dessutom ledig och har pengar vore det ju nästan ett brott att inte hasa sig de några få hundra meter det är frågan om.
De började konserten kaxigt med den mest kända låten: Screws get loose. Genomträngande röst och attityd och lägg märke till gitarrsolot, wow liksom.
I slutet kom countrylåtarna fram efter önskemål från publiken. Nånting som man tydligen får med modersmjölken där borta i det stora landet i väster.
Som jag konstaterade härom veckan är musikvärlden inte på något sätt rättvis. Dark Dark Dark spelade på Henriksbergs takterrass inför cirka 60 personer. Om det funnits någon rättvisa borde de förstås varit mångdubbelt fler. Men vem är jag att klaga - sådana här band gör sig bäst i liten skala. När man ser svettdropparna på överläppen och och hör tystnaden i pausarna. När publiken är där för bandet skull och inte för att festa lite allmänt.
De lät lite som en blandning av Beirut och Devotchka (eller varför inte Snake Oil Peddlers) men sångerskan förknippade jag mer med Sandy Denny eller Linda Thompson. Inte undra på att jag gillade det. Jag hängde med den långskäggige trummisen Mark i baren efteråt och fick höra att de turnerat med A Hawk and A Hacksaw vilket inte förvånade mig.
Musikbranschen är inte rättvis, det vet vi alla, men sällan ser man det så väl som denna söndagskväll (1/4) när David Strackany, eller Paleo som han kallar sig som artist, gästade Göteborg. På det gamla Sinnet numera kallat Vansinnet, ett trevligt offentligt vardagsrum, beläget nära Sjöfartsmuseét samlades knappt ett tiotal åhörare trots att det var gratis.
En smal långhårig man tar upp gitarren och spelar några effektiva slingor, sedan börjar han sjunga, och det är en röst som tränger igenom rummet. Den där frekvensen som inga instrument kan överrösta och som surrar åhörarna vid masten. Svag, stark, sprucken och kraftfull om vartannat. Intressanta låtar och ett finessrikt gitarrspel, avslappnat men ändå nervigt. Jag har betalat ganska mycket pengar för att se betydligt blekare artister och ändå tyckt det vara en god investering. Det här är en artist som de annars vakna arrangörerna Woody West borde lagt beslag på.
Paleo har blivit känd för att han skrivit en låt om dagen under ett års tid vilket ger en aning om hans beslutsamhet. På skivorna har han ett band bakom sig men det känns ändå som lite av ett soloprojekt.
Till fromma för alla i Skandinavien finns ett urval av Paleo på Spotify. På Brandybeat blir det som vanligt några videos. Visst borde väl den här videon ha fler än 112 visningar(1/4)?
Ytterligare en låt från senaste skivan Fruit Of The Spirit.
