Så här på hösten är man inte alltid så uppåt. Den glada somriga musiken har tappat sin charm. Var det ens någon sommar? Nej, lite smådystert plinkande på diverse stränginstrument har till vardags ersatt blås och slagverk som dominerande musikform. Och det finns otaliga band från olika länder som uppfyller detta kriterium. Visst blir det lite anglosaxisk slagsida(i början försökte jag undvika det engelska idiomet på den här bloggen, men man kan ju ändra sig). Brown Bird är ytterligare ett av alla dessa band som jag aldrig hört talas om, men en trivsam bekantskap. Inte påträngande men ett stillsamt sväng i bakgrunden som passar en fuktig oktoberdag.
En intervju angående den senaste skivan The Devil Dancing med små smakprov på musiken. Ett imponerande skägg vilket nu för tiden ger en antydan om hur musiken låter.
Gitarr, banjo, fiol och cello(!) live från vardagsrummet. Härlig lågbudgetproduktion som ofta säger mer än pengaslukande projekt.
Så värst mycket rörliga bilder fanns inte på youtube men jag lägger ut lite låtar, faller det någon på läppen finns faktiskt Brown Bird på Spotify.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar