Ibland, ganska ofta, letar jag efter något oförstört, något bortanför musikstudiornas fräcka ljudbilder, snygga arrangemang, skolade stämmor. Vanligen hittar man den musiken i någon avkrok som kan ligga nästan var som helst i världen. På 60-talet upptäcktes Roscoe Holcomb längst ut på en enslig bergsväg i Kentucky. Opåverkad av radio och andra påfund hade han utvecklat sin spelstil ur gammal tradition och tränat sin röst i den lokala baptist kyrkan.
Både banjo och gitarr trakterades med en arkaisk teknik som skapade ett naturligt sväng. Många har försökt efterlikna detta märkliga spelsätt, men upptäckt att det inte är så lätt som det ser ut.
Roscoe Holcomb jobbade som kolgruvearbetare under största delen av sitt liv och dog följaktligen av lungproblem 1981. Här syns han i sin hemmiljö i ytterligare ett härligt klipp där dansen(vid 1.15) lägger ytterligare en dimension till musiken.
