Nu gör vi ett av de där snabba hoppen i geografin. Kontinuiteten från förra inlägget bevaras genom att det diatoniska durspelet finns kvar. Just nu snurrar en skiva med brittiska Bellowhead i min skivspelare. Jag har hört dem förut men glömt bort hur egenartade de är. De plockar hej vilt från den brittiska traditionen och har en spretande instrumentuppsättning som gör att de kan spela allt från mäktig brassbandsmusik till sprött strängaspel. Ofta blandar de dessa polariteter i samma stycke i ett exentriskt arrangemang. Här kommer Sloe Gin Set från Royal Albert Hall i år.
En lite äldre inspelning från Jools Hollands Show 2006 ger ytterligare en bild av Bellowheads komplexitet. Lite jazz, lite Brecht, lite musichall, lite.....Ja, döm själva. Rigs of Time.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar