2017 Året som gått 2

Khruang Bins låt Maria También kom först i november men ändå är ligger den två på listan över mest spelade låtar under året. En neopsykedelisk gitarrdänga med orientalisk kryddning. Enkel men svängig på det där oförklarliga sättet. En tuff brud med bas, inte heller sådana kan man få för många av. Musiken har lite slarvigt benämnts Thai-funk/Surf-soul om man nu nödvändigtvis skall etikettera stilen. Jag ser fram emot januari 2018 när hela det nya albumet blir tillgängligt.

2017 Året som gått 1

Så här strax innan nyår är det brukligt att summera årets musikutgivningen och jag tänker inte vara sämre än göra ett försök till topplista. Den skiva jag lyssnat mest på under året är den nya bekantskapen Sarah Shook & The Disarmers med albumet Sidelong. Sarah har en djup kraftfull röst som bryter sig lite ibland på ett förtjusande sätt. Tuff brud med gitarr, sådana kan man inte få för många av.
Här är hon med låten Heal Me som enligt Spotify är den låt jag spelat mest under året.

Under 4,5 meter ren vit snö

Så på årets mörkaste dygn blir jag lite svartsynt. En  video med Nick Cave som predikant på som mest liknar en brunmurrig öststatskrog. Behöver jag skriva något mer. Mörker i själen men snö ute.

Vi pratar inte amerikanska

Jag passar på att spela några gamla favoriter, mest för att det roar mig att se dem ännu en gång. Det här charmiga stycket med Renato Carusone, Tu Vuo' Fa' L'Americano i original (1956) , kan man se hur många gånger som helst. De är något glatt oförfalskat i den, så som man gärna föreställer sig 50-talet, när framtidsoptimismen spirade och allt verkade gå mot det bättre (om man bortsåg från känvapenhotet, vill säga).

Änkesnack

Widowspeak tycker jag låter lite tamt på skivorna. Visst, rätt bra men aningen avslaget och nästan sömnigt. Annat var det live. På Oceanens scen mycket mer attack och nerv. Rummets begränsningar gör också att man upplever bandet på någon meters avstånd med den närhet det innebär. En mycket fin konsert.