Decemberists på Astra Kulturhaus i Berlin

(Alla bilder Matthew Ling från Astras Facebooksida)

                                   

Någon gång då och då ger sig redaktören ut på musikalisk upptäcktsfärd. Denna gång styrdes kosan mot Berlin, vilket var det närmaste stället där Decemberists skulle spela på sin europaturné. Det Portlandbaserade bandet är sällan i Europa så om jag skulle få chansen att någon gång se dem live gällde det att passa på.

Biljetter införskaffades, flygresa beställdes och boende bokades. Så gled vi in på Astra Kulturhaus, en grafittibemålad robust lokal i ett alternativt område. Med tanke på vakternas storlek och utseende var det nog en förvånansvärt städad åskådarskara som fylkades framför scenen.

 Colin Meloy med akustisk gitarr

Konserten började stillsamt med Colin Meloy, ensam på akustisk gitarr. En flaska vin och glas stod på en förstärkare. I grå tredelad kosym, som en bokhållare på en revisionsbyrå, sjöng han  The Singer Addresses His Audience, öppningslåten från senaste skivan. Bandmedlemmarna kom in en efter en och låten avslutas i ett crescendo. Sedan kommer ett pärlband av låtar från de flesta skivorna med ett tungt rockigt parti mot slutet. Jag behöver väl knappast säga att Colin Meloy hade publiken helt i sin hand.

Bra dynamik och att kristallklart ljud till att börja med, kanske lite brötigare mot slutet. Det är fascinerande med en sångare som artikulerar så tydligt att man hör varje ord. 

Två körtjejer fyllde i och bandet spelade så där avslappnat snortajt som band på långturné brukar göra. En hel del improvisation och svammel mellan låtarna och ett tydligt gott humör bidrog till  helhetsupplevelsen.  Förvånansvärt många kunde hela eller en stor del av texterna utantill. Även om det inte alltid var skrålande allsång sågs ett stort antal röra på läpparna till musiken.

 

Det blev en lång konsert, cirka två timmar (det var ett förband också, som jag förbigår med tystnad). Setlistan såg ut som nedan. Själv har jag inte minne nog att hålla reda på sådant men på nätet finns tack och lov all man letar efter.

1. The Singer Addresses His Audience

2. Cavalry Captain
3. Down by the Water
4. Calamity Song
5. Grace Cathedral Hill
6. Philomena
7. The Wrong Year
8. The Island
9. Los Angeles, I'm Yours
10. Carolina Low
11. A Bower Scene
12. Won't Want for Love (Margaret in the Taiga)
13. The Rake's Song
14. Make You Better
15. The Legionnaire's Lament
16. 16 Military Wives
17. O Valencia!
18. A Beginning Song
Encore:
19. 12/17/12
20. The Mariner's Revenge Song

Själv tar jag sällan bilder eller spelar på en konserter utan brukar mest irriterar mig över alla som sträcker upp sina mobiltelefoner. Jag vill ha upplevelsen så ren så möjligt. Så den här inspelningen är från youtube och gjord på Brixton Academy några dagar tidigare. Samma öppning som den 26 februari i Berlin...

Det är lite oroväckande att gå på en konsert med ett favoritband. Tänk om de har en dålig dag? Eller uppträder arrogant? Som tur var behövde jag inte ens tänka tanken. Förväntningarna uppfylldes med råge. Jag brukar se sisådär 70-80  band live under året. Förhoppningsvis kommer jag att se fler bra konserter i år men om de skall slå den här upplevelsen får de allt vara sensationellt bra.

Ytterligare några låtar från Brixton som även spelades i Berlin. Lite mer elgitarr och tyngre sound.

Som sista extranummer spelades The Mariner's Revenge song. Kanske lite väl uppsluppet, men det må vara dem förlåtet efter en sådan urladdning. Här är skivinspelningen av låten med en seriestrip som beskriver historien i text och bild.