Julieta sticker med dragspel

Lite lättviktig kanske men jag är svag för kvinnor med dragspel så den kommer med i alla fall.  Julieta Venegas är kanske den mest kända kvinnliga dragspelerskan i världen. Fler än åtta miljoner har sett just den här videon. Hon packar ned dragspelet och drar från sin sovande pojkvän mot kyligare trakter,  medelst luftballong. Kommer hon tillbaka? Vem vet.

Hårda tider med Pokey LaFarge

Jag kommer inte ihåg om jag har haft med Pokey La Farge förut, men i så fall är det dags för en repris. Gammaldags men så helt rätt i tiden. Glad musik om hårda tider.

Bryan Ferry Jazz

Att omskapa poplåtar till jazz har gjorts förut men knappast så omsorgsfullt som på The Jazz Age med The Bryan Ferry Orchestra. Så snyggt gjort.  Jodå, Bryan själv är producent men hörs inte i de instrumentala styckena.

Personligen har jag märkbart svårt att identifiera orginalen i dessa arrangemang, men så var det länge sedan jag lyssnade på Roxy Music. Bryan Ferry såg jag till min häpnad sittande med en pilsner på Majornas Krog häromåret. Ytterst egendomligt. Det visade sig visserligen att det inte var den elegante artisten som gästade det sunkiga haket i Göteborg,  men likheten var frapperande.

Bryan Ferry eller hans dubbelgångare

Det här är i alla fall -ett alldeles för kort- smakprov på Do the Strand i 20-tals tappning.


Hela Love is the Drug men tyvärr utan rörliga bilder. Snyggt men inte helt lätt att känna igen eller?

Fransk rap musette igen

 Vi byter språk men håller oss kvar på soptippen. Det var ett tag sedan den franska Java var med. En gång i tiden (2004-5) spelade vi på samma festival och de gav en minnesvärd föreställning. En av de mest uppsluppna spelningar jag någonsin bevistat som fick mig att helt ändra uppfattning om vad rap var. Sedan dess har jag hört flera franska grupper i genren rap musette men inga lika bra som Java. Deras skiva Hawaii skapade egentligen stilen och låten Sex, Accordeon et Alcool blev deras stridsrop.  Här är en nyare video med robotar och rymdskepp på en soptipp.

På en bakgata i Melbourne

Åter är vi och nosar på hur steampunk skulle kunna låta. Det är ju ingen direkt musikstil utan mer en en blandning av stilelement, attityd och fåfäng längtan till något annat. Men, hur låter det?

På något sätt förstod jag att det var "down under" denna video var tagen. Det finns många Brunswick i världen, framför allt i USA ( minst elva, det lär komma av det tyska Braunschweig) men det är något omisskännligt australiensiskt över den avslappnade atmosfären. Och, jo då, lite efterforskningar ger vid handen att produktionsteamet, liksom bandet är baserat i Melbourne.

Om bandet The Tiger & Me vet jag inget mer än vad hemsidan skriver och att de kommit ut med en ny skiva som faktiskt ligger på Spotify. Lite obestämbar gammaldags känsla i klädsel och instrument. Dragspel, ståbas och ukulele känner vi igen från tidigare inlägg. Steampunk? Nja, mer steam än punk i alla fall, men varför inte. Jag skulle gärna hoppa in och spela med dem.