Man borde ge alla band minst två chanser live. Timber Timbre som gjorde ett så blekt intryck på mig härom året (september 2010) var helt med på banan denna gång på Henriksbergs takterass i Göteborg. Eller band och band. Frontfiguren Taylor Kirk var ensam på scenen, men med hjälp en bastrumma, loopar och framför allt genom ett lika märkligt som effektivt gitarrspel, lyckades han fylla ut ljudbilden så att medmusikanterna knappast saknades. Mycket eko, jovisst även denna kväll, men distinkt. Ödsligt långsamt men ändå med ett gott humör. Som att bli kramad av ett berusat spöke.
Skivorna växer för var gång jag hör dem. Om man är på rätt humör vill säga, det är ingen partymusik direkt. Föreslagsvis lätt bakfull och melankolisk eller lite låg i strösta allmänhet.
Det är nyskapande fast på traditionell grund i någon slags independent americana (canadana?)stil men samtidigt helt eget. Lyssna själv två album finns på Spotify.
Det har varit lite trögt på bloggen ett tag. Men nu när vintern och mörkret börjar försvagas vaknar livsandarna till liv igen. Ut och resa kanske......
Vem skulle till exempel inte vilja möta våren i Paris? Till min hjälp tar jag rap-musettegruppen Java som guidar på en sight-seeing under jorden.
De har varit med tidigare i bloggens historia och jag såg dem live en gång i Australien. En konsert som gjort ett oförglömligt intryck på mig och fått mig att omvärdera min musiksmak.
