Brisa Roché

Att jag hamnade på Claude Francois beror på att jag kollade in Brisa Roché, en amerikanska som bygger upp en karriär i Frankrike. Intressant artist, lite ojämn förstås men klart hörvärd. Hon sjunger på både franska och engelska, lite singer-songwriter, med en internationell touch.

Mest kända låten är kanske Whistle som har en snygg melodi med ett långsamt ompa-omp komp och därför följdriktigt hamnat på några samlingar.

Jo, hon medverkar på en skiva (Autrement Dit) där några av dagens artister tolkar Claude Francois repertoar. En skiva jag lyssnat på en hel del på den senaste tiden. Här kommer smakprov från skivan som faktiskt går att hitta på spotify.

Claude François Autrement dit Vidéo attitude sélectionnée dans Musique

En stilig koreografi

I Mars 1978 försökte Claude Francois rätta till en glappande lampa i ett vått badrum. Det satte punkt för en imponerande karriär inom franskt musikliv, som innefattade en lång räcka hitlåtar under två decennier. Kanske är han nu mest känd för att ha varit medkompositör till en av världens mest inspelade låtar, men han gjorde framför allt massor av shower och teve-framträdanden. Hans sång och dansnummer är värda att ses om och om igen. Svårt att inte dra på munnen. Koreografier tycks sällan åldras med värdighet.



Den kända låten? "My Way" som i orginal hette "Comme d’habitude" men omarbetades av Paul Anka och sedan spelades in av Frank Sinatra. Men så här lät orginalet.

Två band på båtar

I sin nya serie "Black XS Live Sound Take Away Shows" har La Blogotheque lämnat Frankrike och rest ut i världen för att filma lokala band. De tar med sig det mexicanska bandet Plastics Revolution på en båtfärd. Av en lycklig slump kommer en av medlemmarna på att de skall försöka spela ihop med ett ambulerande mariachiband i en annan båt.

Plastics Revolutions annars rätt så tillintetsägande musik har aldrig låtit bättre. La Blogotheques lyckas som vanligt pressa ut det bästa av ett tämligen okänt band och jag kommer med spänt intresse följa "Take Away Shows" ut i världen.

Mariachiband (bröllopsorkestrar av engelskan mariage) kan uttrycka både smärta och glädje. Jag kan inte låta bli att slänga med en gammal mariachilåt med filmidolen Pedro Infante. Bara för att illusrera musikstilen.

Ett IKEA-trumset i Frankrike

I Frankrike gör flera produktionsbolag märkliga och underbara videoinspelningar med olika typer av band. Dessa anspråkslösa tagningar tycks på något sätt locka fram det bästa hos banden. Här är det det amerikanska O'Death som gör en finstämd version av sin låt Home. Trumsetet består främst av en IKEA-stol i plast och en pappkartong.

Om någon till äventyrs missat O'Death så slänger jag med deras genombrottslåt som hördes i ofta i etern för några år sedan. Skramlig, tungt, innerlig och skitbra. Resten av skivan var lättare att glömma.

Jungle Blues

C.W. Stoneking är född 1974 fast låter som om hans födelseår vore runt år 1900. En ny bekantskap för mig, men en angenäm sådan. En härlig video som trots sin lågbudgetimage sannerligen inte är något hastverk. Snygga 20-tals riff i blåset med en svag calypsoförnimmelse.


Visst är låten inspirerad av tjugtalet men uppvisar rätt stora skillnader mot kompositörens Jelly Roll Mortons egen Jungle Blues.