Sommarens första festival avklarad

Orchestra Baobab var precis så bra som man kunde förvänta sig. Buju Banton visade på stort hjärta och showmanskap, Konono Nr1 var det absoluta trancebandet men främst sätter jag nog ändå Speed Caravan. Det fransk-algeriska bandet är precis så mycket 2000-tal det är möjligt att vara. Dator förstås men också darbuka, el-oud i Hendrixstil plusen sanslöst flyhänt basist. Helt obetalbar blandning och sanslöst svängigt. Det finns ingen riktigt bra video med dem men håll till godo med detta smakprov.

Festivalsommar: Orchestra Baobab

Det är hög tid att kolla upp vilka band som spelar på sommarens festivaler. Det tycks vara större utbud än någonsin. Vad skall man välja? Eftersom jag bor i Göteborg börjar jag nog med Clandestinofestivalen som denna gång äger rum vid Röda Sten 12-14 juni. Jag har tidigare ondgjort mig över festivalens information och utformning men det tycks som om sakernas tillstånd har förbättrats. Utbudet är blandat men den senegalesiska legenden Orchestra Baobab är förstås utropstecknet. Den uppstod 1970 och etablerade sig snart som den främsta musikgruppen i landet. Nya hetsigare musikstilar uppstod efterhand och Baobab kom att betraktas som "ute" och avvecklade sin verksamhet i mitten av 80-talet.

Men allt går i cirklar. Deras extremt coola stil med ett melodiskt gitarrspel och latin-influerat slagverk fick en reviveal och orkestern reste sig ur askan och åteuppstod verkligen 2001. Lite mer gråsprängd än tidigare men vid full vigör. Baobab har det där tranceskapande ansträngningslösa svänget som europeiska musiker skulle sälja sin mjälte för. En låt som visar vad jag menar och som brukar figurera på samlingsalbum är Utra Horas. Lyssna bara på gitarrsolot!

För de som inte vet är baobab en jättelik trädsort som ser ut som om man dragit upp ett vanligt träd med rötterna och planterat det med kronan nedåt.