tisdag 19 maj 2015

Akustisk rap med Z.E.P.

Hip-hop och rap är en bekymmersam genre för redaktören. Mycket är slentrianmässigt enstaviga rim till uttjatade datorrytmer. Pärlorna försvinner i mängden av enfaldigheter som strömmar ut ur media. Trots det ligger några av de bästa konserter jag bevistat och några av mina favoritlåtar tydligt inom hip - hopens ramar.  Det franska bandet Z.E.P. (ZONE D'EXPRESSION POPULAIRE) sticker rejält utanför de anglo - sachsiska normerna. Stilen brukar benämnas rap musette. Visserligen är min franska rudimentär men något begriper jag och budskapet är klart nog. Här i en akustisk rap med några vänner. Dragspel och gitarr räcker bra till för att få det att svänga.


lördag 2 maj 2015

En sista skiva med Brown Bird

       


Och så över till en sprillans ny skiva.  David Lamb, gitarrist och låtskrivare i Brown Bird dog i Leukemi härom året men hans partner, fru och medmusikant sammanställde deras sista inspelningar till ett fullödigt album: Axis Mundi som faktiskt ligger på Spotify redan. Hon berättar om albumet och arbetet med det i en intervju här.

Det är som vanligt en tämligen akustisk americana med lite orientaliska melodier invävda i gitarrspelet. Sparsmakat och mäktigt med ett personligt uttryck. Men kanske är det lite mer trummor och rockfeeling än tidigare album.

Brown Bird är ett av de banden jag spelat mest de senaste åren i olika musikanläggningar hemma. Framför allt skivorna Fits of Reason, The Devil Dancing och nu den sista Axis Mundi. Nästan ingen annan jag känner har hört talas om bandet eller lyssnar på dem. Man kan undra varför?
Är det jag som har en helt bisarr smak eller också är det så att resten av världen är okunnig? Döm själva. Någon mer skiva lär det knappast bli.......

Vi lyssnar till en äldre inspelning med en högst levande David Lamb  och MorganEve Swain.

fredag 1 maj 2015

Tablas på Themsen med Sam Gopal

Trots den franska speakerrösten och ett piratskeppet i inledningen är vi tillbaka till det psykedeliska 60-talet. Några hårfagra ynglingar åker båt på Themsen i ett svartvitt London som kanske är mer tillbakalutat än swingin. En tabla sköter takthållningen och gitarrerna spela skirt och drömskt. Sångaren i solglasögon och tidstypisk fransjacka börjar sjunga. Men vänta, är det inte något bekant över honom? Någon som blivit känd för helt annan musik senare? Japp, mina vänner kolla in fejset...Vem är det?